Fy fasiken vad jag avskyr att gå upp på morgonen. Ser inte nån mening med det what so ever. Hemskt va? Men nu är det bara imorgon, sen är det bara fyra dagar till jag måste gå upp sju. Sen kan jag vända på dygnet igen med Mosaik.

Jag är ingen morgonmänniska, morgon är en plåga för mig. En ren plåga. Hellre lägga mig kl sex än att gå upp sex, alla gånger.

Det var längesen jag skrev om saker i samhället och sånt som jag egentligen bryr mig om. Jag sätter mig helt enkelt inte in i saker längre, inte tid/ord. Men för att sammanfatta så tycker jag det var sjukt bra att videon från SD kom fram just nu när de i senaste undersökningen vann 9% av folkets röster. Förhoppningsvis ändras den siffran nu. Och kommentar till deras beteende är bara att jag är faktiskt inte alls chockerad eller förvånad. Men det är ju otroligt att riksdagsmän super sig fulla, börjar bråka och ljuger för polisen. Inte okej. Annars är pälsfarmningen i full gång och jag känner väl lite hopplöshet inför det. Fattar inte att det fortfarande är okej i detta landet! Svenskar blundar så jävla mycket. Stackars alla små minkar :( Kycklingindustrin blir mer och mer avslöjad och det är skitbra. Har hört många som inte äter kyckling, tycker att alla ska gå med oss. Såklart :) Ja det var väl allt.

Här satt jag och tyckte synd om mig själv för jag inte hade sällskap.. sen bara inser jag hur många ensamma människor det finns. Människor som kanske bara har en vän.. Människor som antingen är blyga och inte vågar ta kontakt eller någon annan anledning till ensamheten.

Jag har hur många vänner och bekanta som helst, bara för jag inte har någon EN kväll ska jag inte klaga.

Så nu ska jag ta mig i kragen, sätta på 10 orsaker att hata dig (favoritfilmen som jag kan alla repliker till) och bara vara själv :)

Victoria Milan, som de gör reklam för på både tv och radio.. Nu säger de inte längre att det är en otrohetssajt, men man förstår det genom meningen "vill du få tillbaka spänningen i livet igen". Nej nej, en otrohetssajt är väl vad det är. Det var ju det de sa sist i reklamen. Inte okej för fem öre, enligt mig. U cant fool me.

Med förra inlägget blev jag så inspirerad av kärlek. Kärlek är väl det finaste som finns på denna jord? Nu när mitt hjärta inte bankar för någon speciell lyssnar jag på kärlekslåtar och tittar på kärlekscitat på ett objektivt sätt, och blir glad. Kärlek är något helt fantastiskt. Jag är så glad att jag ändå spenderade fyra år med D, för jag fick min bästa vän genom det, min tvillingsjäl. Och kanske var vi menade att vara just tvillingsjälar och inte ett par. Jag kommer på mig själv att tänka ibland... undra vem nästa kärlek kommer att vara. Jag har ju faktiskt inte varit nykär på fyra år och innan dess var det när jag var 15. När man precis gör slut tänker man att man aldrig kommer hitta någon lika bra och det undrar jag fortfarande. Men har insett att han behöver inte vara lika bra, för det kommer vara sjukt svårt att hitta. Han behöver inte ha alla rätt och vara typ innuti min hjärna. Hur han än är som person så kommer han vara rätt för det är så med kärlek.

Jag tror att man kan dejta utefter alla krav man har, men den äkta kärleken hittar man i någon som inte alls var allt det där som man hade på sin lista. Sedan formas man mer och mer efter varann och lär sig uppskatta den andras egenskaper mer än innan samt blir mer lika efter att umgås så mycket med varann. With that said, man kan ha facit i hand men när den rätta kommer som får ditt hjärta att slå trippelslag och din hjärna att bli som sockervadd, då åker facit åt helvete.

Och med detta sagt så vill jag konkludera det hela med att kärlek är det finaste som finns och dagen jag upplever det igen kommer vara magisk. Men den dagen vill jag inte ha än, för det är faktiskt skönt att slippa svartsjuka, onödiga bråk, oro över om man är snygg eller rolig nog, slippa ha någon man måste ta hänsyn till alla beslut man tar. Nu vill jag bara leva singellivet och göra allt det jag vill. För det behöver jag.

Och när jag hittar nästa kärlek så kommer allt ovanstående vara såå värt det :P

Såg en statusuppdatering som jag håller med om. "tradigt när folk måste göra allt med sin pojk-/flickvän". Jag har alltid tyckt att det är riktigt trist med sådana par som automatiskt gör allt ihop. Har även haft denna diskussion med olika vänner.

Min åsikt är att man som par inte behöver ha som automatik att följa med varann överallt alltid. Trots att man träffat sin andra halva så kan man fortfarande umgås med respektive familj ensam, träffa släkt ensam, ha en lördag utan varann, åka på utflykter med andra, gå på fest ensam om nu partnern inte vill följa med. Några av mina vänner har pojkvänner som inte är lika sociala som dem, inte slutar de göra sakerna de tycker om för det.
En annan vän till mig blev irriterad över att när hon berättade att hon skulle åka upp i landet till sin familj frågade kollegorna automatiskt "hur ska NI ta er upp", och när hon påpekade att hon ska åka ensam blev de nästan förvånade.

Slutar man vara en egen individ när man träffar en kärlek? Jag tycker man ska göra som man själv vill, men man ska inte ta för givet att hänga med varann som iglar "bara för att". Det är viktigt för mig att bara för att jag har pojkvän ska inte han följa med på varenda släktkalas och varje gång jag träffar min familj. Jag är fortfarande en egen individ. Visst ska han följa med och umgås med dem också, men jag vill inte att någon ska se mig som ihopsatt med min partner hur mycket jag än älskar honom. Sen fattar jag med att när man är kär vill man göra allting ihop, det är ju bra att man trivs ihop. Jag menar bara att man ska akta sig så man inte drar med honom till ALLA kompisträffar, familjeträffar osv.. Så man inte har one on one time med sin vän längre utan bara parträffar.. Tycker det är riktigt tråkigt med sådana par. Man ska aldrig ta varann för givet.

Peace out.

Att Hanna vann big brother var inte bara vilken vinst som helst. För mig betyder det att man kan vara en vinnare för att vara sig själv. Trots att hon var utanför, inte följde normen i huset, var "mammigare" och mognare än resten, fortsatte hon att vara sig själv. Hon var lika snäll och gullig mot de andra deltagarna ändå alla 106 dagar. Jag tycker hon verkar vara en fantastisk människa och hennes medverkan säger så mycket till så många ; fortsätt köra ditt race med stort hjärta och hänsyn och du är en vinnare.

Titta på vinnarna 2011 och 2012 - Simon och Hanna. Båda två vann genom att vara sympatiska, ödmjuka, vänliga och inte ställa till med bråk eller "jag är bara ärlig".

- Du är dum i huvudet, jag är bara ärlig. Du är tjock, jag är bara ärlig. Skillnad att vara ärlig med allt man tycker och vara ärlig mot sig själv.

Att vara ärlig mot sig själv är den viktiga ärligheten - att säga allt man tycker till alla är en riktigt osund ärlighet om du frågar mig.

Så - låt snällheten segra ;)

Vet ni att det på riktigt finns folk som inte förstår varför vegetarianer vill äta något som smakar som kött? Min mamma som jobbar inom livsmedelsbranschen har stött på en diskussion för bara några dagar sedan med en kollega som inte förstod varför man skulle lansera mer sojaprodukter i skolorna. Mamma menade på att barnen vill kunna äta samma som sina kamrater, fast vegetariskt. Man kan exempelvis bara byta ut biffar/korvar osv med vegetariskt alternativ. Då förstod han inte alls vitsen. Vegetarianer vill väl inte äta något som smakar som kött? Varför är man då vegetarian?

Denna idé har jag hört förut av en stjärnkock. Han påstod att det var befängt att vegetarianer lagade annat än grönsaksrätter, för man är ju vegetarian av en anledning?

Tillåt mig att spekulera - jag tror det är ytterst få vegetarianer som är det utav anledningen att de inte tycker om kött. Och om så är fallet menar de nog rent kött. Jag tror inte man kan tycka illa om både köttfärs, köttgryta, korv, hamburgare och kebab - eftersom det inte är köttet som smakar utan de vegetabiliska smaksättarna kryddor och örter.

Det som smakar "som kött" med sojakorv eller sojabiff är ju inte att det smakar djur utan att det är kryddat på samma sätt.  Det är roligt hur människor som inte kan något om ett ämne ändå tar sig friheten att ta över hela diskussionen, istället för att lyssna och lära.


En rolig facebook-diskussion om att 7-eleven kommit med sojakorv i bröd.

"men varför vill man äta något som liknar korv om man är vegetarian? Varför har vegomat samma form som kött?"

"vad ska man ha för former då? Stjärnor och hjärtan? Biff och korv är ju de lättaste formerna"

"Korv är ju bara formen, kött har inte ensamrätt på korvform"

"nej korv är inte en form, cylinder är formen! Inte korv-form"

"okej men varför heter det bajskorv då?"

Uppdatering 2 minuter senare:

Efter att ha gått in på egoinas blogg och sett alla elaka kommentarer hon får stå ut med så tänker jag. Newsflash!! det finns elaka människor här i världen. Jag är inte en elak person, jag mår dåligt om jag ens tänker elaka saker. Visst kan jag snacka skit ibland, främst över personer som jag anser ha gjort mig något. Men jag är en brud så visst snackar jag skit och då om deras personlighet, val eller saker de sagt. Men jag sitter fan aldrig och tänker på felen på någon annans utseende eller andra saker de inte kan rå för.

Därför är det ibland lite svårt för mig att tänka att det faktiskt finns människor som är så elaka att de kan spy ur sig sårande kommentarer, behandla en som är mer osäker dåligt, trycka ner andra för att själva må bra. Det finns elakhet. Och denna elakhet, själviskhet kan förklara en hel del av allt dåligt som händer i världen. Så istället för att sitta och grubbla på varför vissa personer gör vissa saker, jag vill alltid komma på ett svar, så har jag här ett svar:

DET FINNS ELAKA PERSONER. DET FINNS DÅLIGT SJÄLVISKA PERSONER.

Känns som mycket i mitt liv går/har gått ut på hur jag blir behandlad. Är så trött på det, men jag bara har det i mig att vilja ha rättvisa och vilja bli behandlad med respekt och kärlek och omtänksamhet. Ibland borde man kanske bara ge upp istället och inse att det inte kommer ske?

Tänker på mycket just nu, om någon som behandlar mig illa och som jag typ vill strypa men bara lugnt  ignorerar. Hur länge orkar man? När är det okej och inte okej? Är det okej när man skojar tillbaka? Är det okej att säga vad som helst med försäkringen att det är på skoj? För jag tror inte att det är ett dugg skoj.

Och när man blir så ledsen över vissas val för att man tänker att det är aktiva val, tänk så är det helt omedvetna val och människorna inser inte att det finns andra människor på denna planet att ta hänsyn till? Vissa lever verkligen i sin bubbla och förstår inte att deras ord, handlingar och icke-handlingar påverkar andra människor. De gör som de vill och bryr sig inte hur den andra personen mår.

Och nu sitter jag här och tänker på hur jag ska göra, jag vill inte bli behandlad som en idiot.

L, om du läser detta inlägg vill jag bara skriva att detta handlar inte om dig eller om oss, vill inte att du ska tro det.

Trädgårdsarbetet idag blev kort. Det regnade tyvärr så blev lite räfsning i mormor&morfars trädgård, morfar grillade i garaget och sen åt vi inomhus. Mysigt ändå :) Tyvärr blev jag lite sen vilket jag inte tyckte var hela världen, råkade försova mig en halvtimme (skulle ju köra en timme för att komma dit också, så stressade som fan för att hinna i rimlig tid). Detta blev till en diskussion under middagen. Varpå brorsan påpekar att jag inte gillar att ha fel och att det är en dålig egenskap. Ja visst fan är det så. Jag avskyr att ha fel och enligt mig själv har jag aldrig fel. Då menar jag aldrig. I alla situationer jag är oense med någon kan jag aldrig se att det är jag som har fel. Jag skulle vilja se det faktiskt, för att se hur det känns att be om ursäkt för något. Visst kan jag be om ursäkt, det gör jag ofta, men det är mer för småsaker. Men att på riktigt be om ursäkt.. men ärligt talat är det aldrig någon som sagt till mig att jag har gjort fel, riktigt konfronterat mig... så jag har aldrig haft en anledning till att säga förlåt på riktigt. Det kan vara min killkompis sedan många år tillbaka som klagar på mig ibland när jag inte hör av mig, då ber jag om ursäkt.. Eller när jag hade pms-ryck på D när vi var ett par, då fick jag pussa lite fötter senare hehe.

Men nu vill jag inte framställa mig själv som att JAG inte har några fel, jodå det finns det med. Det här handlar mer om när jag är oense med någon, bråkar med någon, har en dispyt osv. Då har jag aldrig haft fel.

eller hur var det nu....?

Inatt var det en väldigt konstig natt haha. Jag jobbade i garderoben med roliga och kaxiga kollegan från Mosaik, vi har ändå sjukt kul ihop för vi dissar varann hela tiden. Han är ett par år yngre än mig. Konstig var natten för att det inte riktigt var den publik jag hade trott att det skulle vara. Det var lite fjortisdisco kan man säga. Sen gick tiden sjukt snabbt, vilket också kändes konstigt. Ska ju inte säga mer om publiken men en stor fundering är - varför i helvete har man med sig en skitstor väska när man ska UT!? På nattklubb? Som väger flera kilo? Jag förstår bara inte vitsen. Tänker att det är lämpligare med en snygg kuvertväska. Det var faktiskt jobbigt att kånka omkring på alla megastora handväskor inne i garderoben. Och i stort sett varenda brud hade med sig sin största väska proppad med grejjer. Jag undrar i mitt stilla sinne om det innebär att jag börjar bli gammal och töntig när jag inte förstår att man gör något av opraktiska skäl? Kan ju säga att jag kände mig sjukt gammal i jämförelse med de jag mötte igår haha.

Som när jag själv var yngre och ville ha kort vinterjacka, världens minsta handväska som inte rymde någonting och en kavaj som absolut inte rymde något plagg under bara för att det var inne med dessa saker. Sjukt opraktiskt tyckte mamma. Nu bara tittar jag på de yngre tjejerna och bara fattar inte att de släpar med sig en jävla övernattningsbag ut. Haha. Eller det där var kanske svaret på mina frågor? Om ifall att en övernattning skulle äga rum. Ush, hoppas det inte är därför.

Mer komplimanger åt folket!!

Tycker man ska berätta om det vackra man ser i en annan person. Man ska styrka varann. Ja det låter klyschigt men man ska fan ge mer komplimanger! :D

Nej. Jag ska inte vara borta från bloggen för någon annans skull. Om jag någonsin ska vara bort ska det vara för att jag vill. Jag blev trött på att låtsas som ingenting här i bloggen när det inte är så jag känner men det är en annan bit av mitt liv som inte ska överskina allt annat jag gör. Nej nej och åter nej.

Här kommer en fin bild på en tröja jag beställt. Man måste älska budskapet haha.







Min personlighet i ett nötskal, jag gillar inte att ha fel. Och mycket som jag tycker tycker andra är fel men det tycker inte jag :P Jag är van att gå emot andras åsikter, inte främst för att jag egentligen har fel men för att det inte är rätt och riktigt att tänka som jag. Lite klurigt det där, hur något som egentligen är rätt ändå kan vara fel? Jag kan vara tystare och snällare men ändrar mig gör jag aldrig :P