Kom precis på en rätt rolig komplimang jag fick förra veckan. Kille: "Du är rätt söt"- fundersamt. Jag: Bara rätt?! haha Kille: "Okej du är söt.....". Kan inte jag få ditt nummer? Jo för jag är ju så sugen att ge numret till nån som måste fundera på om jag är söt eller inte haha.

När jag handlade ikväll var jag med om något roligt, haha. När jag ställde mig i kassan satt killen och snackade med en annan kund och berättade värsta historian. Jag packade upp mina varor på bandet.

"Hoppas du inte hörde för mycket av det där samtalet", sa han.

"Nej då, jag hörde inget" svarade jag bara med ett litet skratt.

Då börjar han berätta och sen fanns det inget stopp haha. Han liksom började säga någon detalj om historian och sen fler och fler detaljer tills jag nästan fattade vad historian handlade om. Jag hann packa upp mina varor, betala med kortet och packa ner alla i kassen innan han avslutade historian! Jag som tyckte situationen var lite.. konstig (?) och där var andra i kö försökte kommentera artigt men kort, typ..

"Hoppas det löste sig", "men det var ju tur att det inte blev värre", "haha jaha jasså", liksom ändå avslutande kommentarer tyckte jag. Men men kul kille som först är orolig att jag hört historian och sen berättar i stort sett hela för mig och då samlas det ju fler kunder som hör den. Funny guy :P

Ikväll när jag skulle hem var jag illamående och väldigt varm i ansiktet. Jag ville bara hem. Väl på perrongen satte sig en tjej typ en meter ifrån mig. Jag hade redan bestämt mig för att jag ville inte prata med någon, så jag ignorerade henne när hon började prata lite för sig själv, låtsades som att jag inte hörde.. Men sen repeterade hon det extra högt haha så då kunde jag inte ignorera. Och när jag väl börjat prata med henne fanns inget stopp, hon bara babblade på om allt möjligt.

Jag som verkligen inte ville ha sällskap idag. :) Verkar som att när jag inte vill prata är folk extra sugna på att prata med mig. Konstig företeelse detta med folk som vill babbla med mig haha.

Ja ännu en gång så har jag först fått en full kille på bussen att börja prata med mig då jag satt med min kollega. Jag svarade så kort jag kunde. När vi hoppade av bussen trodde min kollega att jag kände killen;
- Honom gillade du inte.
Haha, som om jag varit så kall mot någon jag kände! Inte ens om det varit någon jag verkligen ogillat. Lite roligt där, hon trodde jag var värsta kalla bitchen mot min "kompis".

Idag på bussen hem satte sig en askalas-packad man bredvid mig. Herregud vad full han var. Han visste inte vart han var, vilken buss han var på eller var han skulle. När han hoppade av sen ringde jag polisen, kändes bättre för mig att tipsa de så att inget hände honom. Tror inte de åkte dit för att hjälpa honom men jag kände inte mig bra när han hoppade av utan att veta vart han var knappt.

I övrigt så vet jag inte vilka signaler jag skickar ut för att få vissa killar att ragga.. Jag tycker jag tydligt visar att jag inte är intresserad om jag väl märker att de är lite mer än trevliga.. Men killar verkar immuna mot negativa vinkar, de bara fortsätter.

Blir lika förundrad varje gång någon raggar när jag har en dålig hårdag, halvfettigt hår och har jobbat flera timmar. Jag blir konfunderad.

Att jag drar till mig människor är inget nytt, folk vill ofta prata med mig av någon anledning. Men när jag drar till mig weirdos är det inte lika roligt längre. Och jag gjorde allt för att inte dra till mig dem. När jag var förkyld, trött och ville hem så ville jag inte att någon skulle titta på mig eller se mig ens. När jag då skulle på bussen ser jag att någon stirrar på mig, en tjej/kvinna som glor. Sedan visar hon med handen att jag kan gå före henne på bussen. Men när jag ska gå på så går hon otroligt nära. Jag byter hand på väskan, tycker hon är lite närgången.. Går på bussen och VET att hon kommer sätta sig bredvid mig. Vilket hon gör, fast de flesta sätena är lediga.

Ush ush ush, vad vill denna kvinna!!?? Försöker göra mig så himla osocial som jag bara kan, stirra i mobilen, sjunka ihop i kroppen och se allmänt tråkig ut haha.

Jag vet än fortfarande inte vad denna kvinna ville. Kanske ville hon bli min vän men visste inte hur, hon kunde inte prata svenska så hon kunde kanske inte de svenska sociala reglerna? Kanske ville hon ragga på mig? Vem vet? Hon var himla närgången. Den mest sannolika förklaringen är att hon ville sno ifrån mig.

P-a-l-l-a-r  i-n-t-e  m-e-d  k-o-n-s-t-i-g-a  m-ä-n-n-i-s-k-o-r.

Som mannen idag som när jag till slut lyckades skapa en bra öl med lagom mycket skum efter att ha fått hälla ut skum ett par gånger, säger "Skulle jag kunna få ett glas som är liite mindre kladdigt"? med kaxig röst. Här blev jag skitförbannad, det var här jag blev rosenröd. "Nej, men jag kan torka av det!", säger jag och torkar det ytterst slarvigt.

Mina vänner, service och dåligt humör går inte hand i hand.

Denna historian är både "Såå sofie" samtidigt som inte alls "Sofie". Jag är inte den som brukar stå i rampljuset, säkert mest för att jag inte heller vill det. Haha men idag blev det lite annorlunda än vad det brukar....

Jag står på Helsingborg C, nere på perrongen och väntar på tåget. Det kommer fram en full alkis och börjar prata. Förvånar mig ej för främlingar, speciellt konstiga sådana, börjar alltid prata med mig. Jag har inte heller hjärta till att bara gå ifrån honom, eller att vara otrevlig heller, avskyr att se när människor blir behandlade som luft. Så jag ville gå, försökte skicka telepatiska signaler till folk som gick förbi "rädda mig! hallå?", men förgäves. Samtidigt kunde jag inte gå för jag ville inte vara elak mot honom. Så börjar han prata om Elvis och börjar sjunga för full hals!

Jag bara stod där och log. Kunde väl inte direkt se sur ut, tänkte bäst att le och se ut som att jag är road av situationen i alla fall. Jag tittar rakt fram då mannen står till sidan av mig. En kille på andra sidan står och fnissar och skrattar för sig själv, för de hörde det dit. Alla där under jorden hörde. Tittar mot mannens håll, som står typ en meter från mig och ser hela perongen glo på oss. Kändes verkligen som en evighet att stå där och få privatkonsert.



Om det inte vore för den där killen mitt emot som skrattade, vilket fick mig att tycka det var roligt så hade jag nog velat sjunka genom jorden när han stod där och sjöng kärlekslåtar medan alla runt om stirrade.

Haha, sånt händer aldrig mig. Det finns folk man känner som alltid är med om action och konstiga saker. Nej, har inte varit med om speciellt konstiga saker. Som sagt, det enda jag är med om är att alla pratsugna främlingar vill prata med mig.

Thats a story to remember