Detta måste vara en av de vackraste låtarna som finns. Kärlek... Det finns så mycket man kan säga. Det är snart ett år sedan jag och Dilshad gjorde slut och det känns väldigt märkligt. En stor del av mig är fortfarande inte redo att gå vidare. Jag vet inte riktigt varför.. Trots att vi inte är något annat än väldigt bra vänner så känns det märkligt. Vi trodde vi skulle vara ett för evigt.. och så plötsligt är man inte det längre. Skulle nog vilja påstå att det handlar inte om att jag har känslor utan snarare om alla känslor som blev otroligt sårade för ett år sedan.. och nu skyddar jag väl mig själv. Jag har ju inte direkt tagit itu med dem för jag är den som avskyr att gråta och må dåligt, vill bara må bra direkt utan att ha gråtit ut. Tja, jag vet inte, är ingen psykolog och kan sannerligen inte läsa mig själv heller.

 

Men jag vet om i mitt hjärta att även om man hittat den man trodde man skulle ha ett liv med så får man vara glad för vad man hade, för vad man fortfarande har. Vi har en vänskap som är obeskrivlig. Och vad gäller kärlek så kommer den om och om igen i livet om man bara är öppen för att älska. Jag läste gamla blogginlägg att det tog en månad innan jag berättade om vårt breakup för någon annan än min bästa kompis.. det säger en hel del om hur jag tar itu med saker. Men jag har blivit bättre på det, är väldigt öppen med saker nu för tiden.. hur ska vänner annars veta hur de ska behandla en?

 

Önskar alla er där ute lycklig kärlek :)