Känns som mycket i mitt liv går/har gått ut på hur jag blir behandlad. Är så trött på det, men jag bara har det i mig att vilja ha rättvisa och vilja bli behandlad med respekt och kärlek och omtänksamhet. Ibland borde man kanske bara ge upp istället och inse att det inte kommer ske?

Tänker på mycket just nu, om någon som behandlar mig illa och som jag typ vill strypa men bara lugnt  ignorerar. Hur länge orkar man? När är det okej och inte okej? Är det okej när man skojar tillbaka? Är det okej att säga vad som helst med försäkringen att det är på skoj? För jag tror inte att det är ett dugg skoj.

Och när man blir så ledsen över vissas val för att man tänker att det är aktiva val, tänk så är det helt omedvetna val och människorna inser inte att det finns andra människor på denna planet att ta hänsyn till? Vissa lever verkligen i sin bubbla och förstår inte att deras ord, handlingar och icke-handlingar påverkar andra människor. De gör som de vill och bryr sig inte hur den andra personen mår.

Och nu sitter jag här och tänker på hur jag ska göra, jag vill inte bli behandlad som en idiot.

L, om du läser detta inlägg vill jag bara skriva att detta handlar inte om dig eller om oss, vill inte att du ska tro det.