Chicalicious

Igår var födelsedag av två fina vänner, praktiskt att ha det på samma dag ;) Carro som inte var här fick födelsedagssång via mobil och med Sofia blev det picknick i hennes vardagsrum med kolakakor, kladdkaka och bärpaj. Mycket gott, som det ska vara på ens födelsedag. Pajen stod jag för. Och presenten jag inhandlat var två téer samt en syrup från Spice tree affären, mycket fin affär och roliga presenter!

Inatt fick jag efter stängning på Mosaik hoppa in i baren på cuba. Det var lite kul haha. Jag såg nog rätt osäker ut (har en förmåga att göra det) men jag klarade allt bra och tyckte det var grymt! Hoppas på att få stå i baren mer. Nu är det fint väder här så ska till bo01 för att möta upp en killkompis och hans vänner, vet dock inte om man kan köra på shorts eller om det krävs byxor? Har inget mellanting... hade behövts.

Im out of here, först ska lägenheten städas, det är kaos här när man bor med ett par grisar (marsvinen). Jag skyller på dem, det är lättare så.

Jag är inte den som avbryter en person som pratar (jo det kan jag göra när jag blir ivrig). Och när jag märker att personen jag har framför mig inte har det största intresset av att lyssna på vad jag säger utan de börjar tänka på vad de själva ska säga istället så blir jag tystare. Varför dela med mig av personliga saker när personen inte vill dela det?

Detta innebär att det finns många som aldrig får se vem jag är, som inte får höra mina utsvävande filosofier, mina överroliga skämt, se mig skratta åt mig själv eller får höra min syn på saker och ting. Jag vet att det finns de som antagligen tror jag är tråkig och personlighetslös, men så är inte fallet. Jag tror inte det finns någon som har mindre personlighet än andra, det finns de som inte vill dela den med alla och sen finns det dem som inte hittat den än hehe. Jag har en stor personlighet men den delar jag bara med de som är intresserade av att se den. Och ärligt talat nu så är jag förbannat trött på folk som baaaara pratar om sig själv hela tiden. Personligen tror jag inte man lär sig så mycket om man bara hör sin egen röst ständigt.

Bara tre veckor tills jag, brorsan och mamma drar till Barceloooona!!!! Vi ska ha sjukt kul. Vi ska softa på uteserveringar, sola på stranden, besöka massa platser, insupa atmosfär och bara njuta av värmen!

Ska bli så sjukt underbart, speciellt med familjemedlemmar. Love.

Mormor&morfar har varit på besök idag. Jag och brorsan gjorde egen pizza med kvalitetsingredienser. Supergott. Till kaffet bjöd vi på cartedor-glass mascarpone och en jordgubbe till dekoration. Enkelt och gott. Hann tyvärr inte fixa hemmagjord dessert eller kaka, blev lite kort varsel. Sen har jag legat här i soffan och käkat Twist. Är hungrig igen. När jag är ledig bara äter jag och äter, måste äta igen allt det jag förlorar när jag jobbar hehe.

En mysig dag med bra sällskap. Jag älskar att bjuda på middag för att jag då får använda mina blommiga dukar, vinglas, min pip studio-servis (sockerskål, saftkanna och fat) och mina små blommiga kaffekoppar. Alltid lika roligt att träffa brorsan också, vi ses ju inte jätteofta. Kanske borde bli ändring på det.


En liten studentbild nu när studenten närmar sig... Brorsans student 2009!

- Köpt en dögrym present, ska bli nice att ge den. Väldigt passande till personen.

- Letat förgäves efter en annan present. Varför får jag ofta för mig att ge bort detta när jag redan konstaterat att denna grejj är sjukt svår att hitta?

- Känt mig stressad (som alltid)

- Besökt Anticimex och identifierat husdjur, fick reda på att det är brödbaggar som kommer med livsmedel från affären. Fick uppgift att ha alla torra livsmedel i burkar istället för originalförpackning och städa hela skafferiet.

- Haft kära mamma på besök, som fick hjälpa mig att städa. Passande att mamma, som är grym på att städa, kom just idag. Vi drog ut alla grejjer i skafferiet, vilket jag gjort många gånger förr. Konstaterade att mitt skafferi är sjukt rent (på grund av alla städtillfällen förr). Vi köpte massa burkar till alla mina livsmedel, allt ifrån kakao och florsocker till bulgur och makaroner. Die animals, die! (enda gång ni kommer få läsa de raderna i min blogg). Hoppas äckliga djuren håller sig borta nu!!

- Kollade uppdrag granskning om moskéerna i Sverige och åt twist. Mycket bra program, bra att problemen kommer upp i ljuset.

- Fick hoppa in och sitta i entrén på cuba några timmar. Sjukt kallt var det trots underställ, termoleggins, fleecejacka med mera. Trevligt att komma till cuba och känna lite cuba-anda.

Nu är det sovdags så det kan bli morgon och jag får äta, är hungrig men klockan är tre på natta och kylen är stängd sen flera timmar tillbaka.


Egentagen bild i skogen.

Jag känner att jag trampat in i detta spåret som jag går och vill att något nytt ska hända. Jag tappar vänner, den ena efter den andra.. De kommer och går.. Mest för att jag är så jävla känslig och sårbar och därför väljer att säga hejdå..  Jobb kommer och går... Det går liksom inte på ett spår uppåt utan olika spår hela tiden.. Först ett nytt spår, går några steg där, sen byter jag och går lite åt höger för att sedan tvärvända igen. Jag är i en period i mitt liv där jag söker efter det bästa. Men jag blir lite uttråkad av detta sökande, där jag inte hittar något. På ett sätt vill jag bara byta bana och flytta någon helt annanstans... Men jag kan inte leva utan min familj. Med mina vänner hade jag säkert kunnat lösa det, distans har funkat fint för mig och vänner förr. Men familjen är det värre med, jag är så pass beroende av dem och dem av mig.

Och vännerna jag har kvar, som jag ännu inte förstört det med, är jag glad över och vill kunna fortsätta umgås med dem. De gör mig glad och jag blir glad när jag hela tiden får lära känna de mer. Jag trivs ju här, jag älskar Malmö och älskar Arlöv.

Jag vill inte flytta. Men jag vill att något nytt äventyr ska komma. Det var delvis därför jag sökte jobb på Cuba , det är ett stort äventyr. Men det är väl just det, jag är i en period i livet där jag vill leva livet och känna att jag lever varje dag. Får väl se hur det blir med Cuba-jobbet nu.... .....

Dagen har spenderats på bästa möjliga vis. Efter tvätt drog jag ut med D på bilutflykt. Vi körde omkring i krokarna och stannade vid rapsfält, det vackraste som finns. Såhär såg det ut...







Vi körde till Staffanstorp, som är en riktigt fin liten by. Där köpte vi glass och åt vid torget. Bara D som kan gå in i en affär för att köpa glass och komma ut 200 kronor fattigare. På leksaker. Som han säger är till för hans brorsbarns skull men jag tror det är mer för hans egen skull haha.


Här har vi Staffanstorp.

Vi tog en biltur till center syd och tittade lite i affärer. Provade lite kläder och sedan åt vi greenmål på Max ute i solen för att sedan vända hemåt. Gossip girl har avnjutits på balkongen och snart är det dags för chips och kvalitetstid i soffan (by myself).

En ledig söndag är precis vad jag behöver. Har varit mycket att tänka på de senaste dagarna. Igår på jobbet var jag på nedanvåningen som alltid nu för tiden, det är faktiskt rätt nice, jag trivs där nere. Och just igår kände jag det extra lyxigt då de på ovanvåningen stressade ihjäl sig och inte hann med, medan jag bara lullade omkring bland mina gäster, putsade glas och snackade lite skit med gästerna. Fick dåligt samvete när jag såg hur Melissa höll på att explodera av stress. Lite trist är det dock att man jobbar ensam och inte har nån att snacka med.

Denna söndag ska jag först tvätta, sedan blir det utflykt med D för att ikväll unna mig gottis framför Gossip girl och BB-lajven. En redig ledig dag ;)



Igår var det SM-final i handboll och min hemstad var i finalen. Synd att man inte bor där längre när man ser vänner på FB gå runt i orange tröjor i stadens restauranger osv. Hade varit mysigt att dela gemenskapen. Bilden är från VM 2008 tror jag det var? Alla på restaurangen där jag jobbade hade Sverigetröjor och sände matcherna, det var hur kul som helst.

Uppdatering 2 minuter senare:

Efter att ha gått in på egoinas blogg och sett alla elaka kommentarer hon får stå ut med så tänker jag. Newsflash!! det finns elaka människor här i världen. Jag är inte en elak person, jag mår dåligt om jag ens tänker elaka saker. Visst kan jag snacka skit ibland, främst över personer som jag anser ha gjort mig något. Men jag är en brud så visst snackar jag skit och då om deras personlighet, val eller saker de sagt. Men jag sitter fan aldrig och tänker på felen på någon annans utseende eller andra saker de inte kan rå för.

Därför är det ibland lite svårt för mig att tänka att det faktiskt finns människor som är så elaka att de kan spy ur sig sårande kommentarer, behandla en som är mer osäker dåligt, trycka ner andra för att själva må bra. Det finns elakhet. Och denna elakhet, själviskhet kan förklara en hel del av allt dåligt som händer i världen. Så istället för att sitta och grubbla på varför vissa personer gör vissa saker, jag vill alltid komma på ett svar, så har jag här ett svar:

DET FINNS ELAKA PERSONER. DET FINNS DÅLIGT SJÄLVISKA PERSONER.

Känns som mycket i mitt liv går/har gått ut på hur jag blir behandlad. Är så trött på det, men jag bara har det i mig att vilja ha rättvisa och vilja bli behandlad med respekt och kärlek och omtänksamhet. Ibland borde man kanske bara ge upp istället och inse att det inte kommer ske?

Tänker på mycket just nu, om någon som behandlar mig illa och som jag typ vill strypa men bara lugnt  ignorerar. Hur länge orkar man? När är det okej och inte okej? Är det okej när man skojar tillbaka? Är det okej att säga vad som helst med försäkringen att det är på skoj? För jag tror inte att det är ett dugg skoj.

Och när man blir så ledsen över vissas val för att man tänker att det är aktiva val, tänk så är det helt omedvetna val och människorna inser inte att det finns andra människor på denna planet att ta hänsyn till? Vissa lever verkligen i sin bubbla och förstår inte att deras ord, handlingar och icke-handlingar påverkar andra människor. De gör som de vill och bryr sig inte hur den andra personen mår.

Och nu sitter jag här och tänker på hur jag ska göra, jag vill inte bli behandlad som en idiot.

L, om du läser detta inlägg vill jag bara skriva att detta handlar inte om dig eller om oss, vill inte att du ska tro det.

Ibland tänker jag... så mycket tid vi lägger på mat. Sån otrolig tid vi lägger på att handla maten, laga maten och äta för att sedan diska faten. Tänk om vi bara hade behövt äta kanske var tredje dag, som en orm. Fast utan att bli så svullna om magen. Det hade jag gillat. Jag har alltid varit typen som äter för att jag måste snarare än för att jag så gärna vill. Sen finns det dem som är som mig som inte äter bara för att de inte vill. Jag inser att man måste äta och jag försöker få i mig alla viktiga saker. Men håller fast vid att det är förbannat tradigt. Kanske en gång om dagen varit lagom lämpligt också? Inte lägga all tid på att fixa mat och diska.

Som ni hör har jag ett berg av disk bakom mig. Och nu ser det ut att börja regna, det gillar vi! Längesen jag var hemma med regn utanför fönstret.

Att mitt minne är bra vore att dra en lögn. Men mitt minne är bättre på vissa punkter och desto sämre på andra. Just att komma ihåg ansikten är jag deffinitivt inte bra på. Detta är en mindre bra egenskap när man är servitris.. Om personen som just beställde skulle råka gå ifrån så kommer jag omöjligt ihåg vart jag ska följa efter. På mitt gamla jobb provade jag tricket med att minnas klädesplagg istället. Okej en blå tröja och blommig scarves, det var lätt. När jag sedan kom fram till kvinnan sa hon :
"Nej, det där är inte till mig". Förundrat vänder jag mig åt höger och tittar runt, ja där sitter den som ska ha maten även hon med blå tröja och blommig scaves. Så den taktiken lade jag bort direkt.

Ikväll på jobbet hände det en liten pinsam incident. Det kom fram en tjej till baren där jag stod, hon var ganska påverkad och sa hej.

Hej, säger hon... Jag vet att jag har sett henne. Hon är en kollega. Men hon jobbar inte här... eller jobbar hon här? Nej. På cuba? Nej. På något av mina gamla jobb *går genom alla jobb jag haft det senaste året*. Lite senare insåg jag att det faktiskt är min kollega från cuba. Vi har jobbat ihop typ 5-6 gånger och pratar alltid så glatt med varann. WTF hur kunde jag inte minnas henne???

Älskar mina nya dukar.





Är verkligen förälskad i den gammaldagsa stilen. Älskar små minikoppar med olika motiv, helst blommor. Gamla virkade dukar, spetsgardiner, saftkannor med blommor och kakfat i flera våningar.. Fina dekorativa kristallampor och eleganta möbler. Vill ha hela lägenheten i denna stil, men det får bli när jag har råd!

Min lediga dag har idag spenderats med att handla blommor och pynta på balkongen. Tog en runda förbi Erikshjälpens second hand och köpte två underbara virkade dukar, älskar sådana gamla dukar. Är helt kär i den jag hittade till vardagsrummet. Mamma hatade den. Jag hade lite kul åt det.

Blev en runda till familjen för att hämta mina marsvin! Åh underbart att ha de hemma igen. Blev god mat och rabarberpaj och massa snack i soffan med mamms&papps, som även lärde mig fylla på spolarvätska. NU är jag invincible. :P

Även om jag ibland vill flytta till något större eller mer centralt (när jag får bra lön) så håller utsikten och den otroligt gröna omgivningen mig i järnhandske. Mina ögon är svaga för skönhet, det är något som ger mig ro inombords. Och denna utsikt är en enastående skönhet som inte kan fastna på bild.








När jag kommer ut från dörren.

Just det, rapsen har börjat blomma i Skåne och knallgula fält mötte mig när jag kom rullande i tåget i eftermiddags. Ögongodis.