Jag har alltid sett mig som löjligt romantisk men samtidigt har jag velat spy på romantiska klichéer vilket gjort mig lite schizofren i frågan. Men nu när jag har filosoferat kring det hela har jag kommit fram till svaret.

 

Romantisk i mina ögon är tron på den sanna kärleken, när man tänker kreativt och är rädd för att göra bort sig för att den andra personen ska se att man tycker om honom/henne. Att överraska med små vardagssaker. Den där kärleken där man bara behöver titta in i den andras ögon och man ser exakt hur personen känner, ögonen lyser upp med så mycket liv och lycka och attraktion. Att minnas småsaker den andra personen sagt, en osjälvisk handling för den man tycker om.

 

Det där klassiska romantiska som att ge någon blommor, choklad, bjuda på gourmetmiddag med tända ljus, ge ett par örhängen i present osv osv. det där är liksom komersiell romantik, man köper romantiken istället för att känna efter och ge det som finns innuti en. Att ge känslan man själv har till någon annan, att lyckas visa den för någon är ju sann romantik för mig. Och det är jag en sucker för.