Min besty har gått och blivit sjuk. Och då ska ni tro att detta är en ovanlig syn. De sex år jag känt honom har han aldrig varit sjuk. Ynkligt ringde han mig och frågade om soppa. Då jag ätit soppa sen i söndags gjorde jag pasta istället och körde bort till honom med mat och nyponsoppa. Stackars liten. Han kunde inte få ner pasta. Även fast han hade 39 graders feber var han bara lite ynklig, annars var han uppe på benen och pratade normalt, ja åkte till och med hem till sin familj. Oh my, om det varit jag hade jag legat under täcket och varit megadöd.

 

Ovanligt att se en man som faktiskt tål sjukdom.

 

Så som rödluvan har jag delat ut mat till två sjuklingar i veckan. Jag är ju otroligt snäll.