Märker ni samma som jag ? Ser ni hur alla våra medmänniskor blir mer och mer bittra och eländiga gentemot varandra? Vart tog artighet och vänlighet vägen? Jag är en hyllare av individualism och att våga stå för vad man tycker men jag undrar om det inte var bättre när hedern gentemot kollektivet styrde. När var det? När min mormor och morfar växte upp. Då man inte sa vad som helst till vem som helst för man hade hänsyn och ville inte skämma ut sig själv.

 

Givetsvis finns det trevliga människor, jag möter de dagligen i mitt jobb. Människor som ger ett leende, en komplimang eller en trevlig hälsningsfras utan att ha en pistol mot ryggen. Men jag har vittnat ett bråk mellan två kunder på Clas Ohlsson, för att den första tog för lång tid på sig i kassan. Jag bara undrade i mitt stilla sinne vart världen är på väg, bittra jävlar. Några gäster hos oss igår bad aldrig snällt utan var skitsura för att de fick sitta och frysa när dörren var öppen och inte fick de sitta på ovanvåningen fast de hade bokat. Om de bara hade frågat artigt hade jag förklarat, artigt, att jag faktiskt inte uppfattat att de bokat bord och att de självklart var välkomna upp en våning. Istället tog de sina tallrikar utan att man fick hjälpa till, var sura som fan fast jag förklarade för de att jag FAKTISKT inte hört vad hon sa, kanske en av de svensktalande borde ha pratat med mig istället för att den enda i sällskapet som pratade brytande engelska skulle vara först fram.

 

Om människor hade försökt leva med ödmjukhet och vänlighet skulle de kanske se vilken fin känsla man får när man hjälper en medmänniska, när man får ett leende av en främling, när man får hem ett kort där det står "TACK FÖR ATT DU FINNS, tack vare dig kan de här björnungarna krypa in i sin mammas varma päls". Jag för mig själv mår otroligt bra över att veta att jag räddar liv varje dag i mitt val av vegetarian, jag hjälper till lite med att köpa de hemlösas tidning eller ge några kronor. Jag blir glad när jag får veta att på grund av mig (och andra med mig) har något djur fått bättre levnadsvillkor och inte längre lever ett liv i plågor.

 

Om människor skulle testat att göra något för andra, för de sjuka, för forskning, för djur, för miljön eller för krigsoffer skulle de kanske känna en eld i sig av att de gör något bra för världen och inte skrika på kunder som tar tid på sig i kön.