Igårnatt trodde jag att min lilla Bellabarn skulle försvinna från mig. Jag har upplevt det ett par gånger förut och ser tecknen. Men precis som Shelly gjorde så hipp happ började hon panikäta och blev pigg, åt hö hela natten och morgonen därpå sprang hon omkring i köket och pep efter mat. Hon är skruttig och sjuk men vi tar en stund i taget och försöker göra allt för henne. Har kanske inte gått ut i bloggen om att hon är sjuk men hon har en stor cysta i alla fall.. Hon är åtminstone ett gammalt marsvin och jag hoppas vi får ha kvar henne ett tag till med glatt humör. Men ännu mer önskar jag att hon somnar in stilla än att vi ska behöva gå det där besöket till djursjukhuset igen... Det finns inget värre än att se sprutan stickas in i den man älskar och säga adjö för alltid....