Även om jag ibland vill flytta till något större eller mer centralt (när jag får bra lön) så håller utsikten och den otroligt gröna omgivningen mig i järnhandske. Mina ögon är svaga för skönhet, det är något som ger mig ro inombords. Och denna utsikt är en enastående skönhet som inte kan fastna på bild.








När jag kommer ut från dörren.

Just det, rapsen har börjat blomma i Skåne och knallgula fält mötte mig när jag kom rullande i tåget i eftermiddags. Ögongodis.