Jag är inte den som avbryter en person som pratar (jo det kan jag göra när jag blir ivrig). Och när jag märker att personen jag har framför mig inte har det största intresset av att lyssna på vad jag säger utan de börjar tänka på vad de själva ska säga istället så blir jag tystare. Varför dela med mig av personliga saker när personen inte vill dela det?

Detta innebär att det finns många som aldrig får se vem jag är, som inte får höra mina utsvävande filosofier, mina överroliga skämt, se mig skratta åt mig själv eller får höra min syn på saker och ting. Jag vet att det finns de som antagligen tror jag är tråkig och personlighetslös, men så är inte fallet. Jag tror inte det finns någon som har mindre personlighet än andra, det finns de som inte vill dela den med alla och sen finns det dem som inte hittat den än hehe. Jag har en stor personlighet men den delar jag bara med de som är intresserade av att se den. Och ärligt talat nu så är jag förbannat trött på folk som baaaara pratar om sig själv hela tiden. Personligen tror jag inte man lär sig så mycket om man bara hör sin egen röst ständigt.