Ni vet ibland när man får sån pms att alla känslor blir gånger tio. Det är inte trevligt. Då man bara börjar gråta för allt som hänt på sistone som man egentligen försöker se på ett positivt sätt. Det är svårt att vara positiv när man har pms. När Lars åkte ur Big brother igår fick jag ett jävla anfall av besvikelse, var hur gnällig som helst.

Jag förstår faktiskt inte vad som hände, trodde att han var allas favorit. Han var ju alltid glad, positiv och gav en roliga saker att se på. Efter den besvikelsen blev jag asledsen över en massa saker. Men som tur var hade jag sällskap av D igårkväll så efter att ha lugnat mig och pratat positivt om grejjer lugnade jag mig.

Haha pms är fan något konstigt. Farligt, skulle jag vilja säga.