Gud vad ensamheten kommer rusande mot en vissa stunder. Verkar alltid vara som värst när jag kommer hem och finner mig själv utan sällskap eller socialt runt mig. Jag jobbar ju med ett väldigt socialt jobb, jag är aldrig ensam, inte när jag promenerar till bussen, när jag sitter på bussen eller på jobbet. Men när jag kommer hem i tystnaden och finner mig själv ensam blir jag så ledsen över att inte ha min bästa vän i närheten som jag fick ventilera dagarna med. Bara att känna att någon fanns där 24/7 inte långt ifrån mig. Jag känner mig så "själv".

Gulligt nog när jag var på väg mot huset och letade efter mina nycklar i min stora väska så är det någon som buzzar upp dörren från sin lägenhet, så den låses upp liksom. Hur snällt? Undra om personen såg mig ensam i mörket leta efter nycklarna och sen gick för att låsa upp till mig. Då känner man sig lite omhändertagen av sina grannar. Men nu ska jag väl sova i min ensamhet och imorgon blir det ett tolvtimmarspass igen på jobb.