Min inre bild över min framtid börjar bluddras ut.. Den självklara bilden jag hade om vad jag skulle jobba med och vilken karriär jag skulle få.. Nu börjar jag se mig själv som servitris när jag är 40 bast, fattig, får snåla såhär för all framtid.

Vänner detta är inget skämt utan fullt allvar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag börjar känna att jag läste fel program, jag vet inte hur jag någonsin ska kunna få ett jobb. Dessa dagar har jag varit så jävla bitter, så negativ inför hoppet för mig. Jag har så mycket att komma med men ingen vill ha det. Jag har en så stark passion och drivkraft, jag har ett sinne som är öppet och klokt, jag vill lära mig, vill förändra, vill kämpa i mitt arbete. Ingen vill ha det jag vill ge.. Och jag vet inte om de någonsin vill ha det.

Jag vill inte vara personen som inte kommer nånstans i livet, det är inte jag. Och det är inte roligt att arbeta som servitris när man pluggat fyra år på högskolan. Blir mer förbannad när det verkar som att vissa tror att jag valt det. Jag vill bara ifrån det, vill till någon annan bransch åtminstone. Men bara för att jag inte är den som gnäller hela jävla tiden om att jag inte får jobb. Jag försöker ändå vara glad över att jobba där jag gör, försöker se det roliga med att vara servitris, inte gå runt bitter, för vem blir lycklig av det? Är bara störd att folk kanske inte ser igenom det. Hur svårt är det att se igenom? Att se att där är en tjej som har utbildning, inte får ett jobb men ändå kämpar på och jobbar inom servicebranschen. Hellre jobba än att vara utan pengar.

Jag hade sökt en tjänst som trainee och tänkte att det var min CHANS att få en framtid. Men kom inte vidare första uttagningen. Vad ska jag göra????? Ska jag gå tillbaka till skolan igen??

Vad fan ska jag göra när ingen vill ha mig. Det är bara killar som vill ha mig och jag är så trött på dem att jag vill spy ibland, bara låt mig va. Önskar jag kunde byta ut er alla mot arbetsgivare istället, för ni är så jävla jobbiga.

Good day.