Min mage är lite speciell. Har väl i och för sig alltid varit. På ett både bra och dåligt sätt. När jag var ett barn hade jag maginfluensa typ 1-2 gånger om året, ofta så passande till julfirandet. Genom den hemska barndomsdramatik har jag fått en stark kräkfobi. Jag kan inte lukta det, inte se det och jag är livrädd för att själv bli magsjuk. Har dock inte spytt på åtta år, sist var när jag fick en rubbning på balansnerven i gymnasiet. Ja lite inside-information haha.

Men i alla fall. Det var väl i nian jag fick magkatarr, inte kunde äta normalt och vid alla speciella tillfällen fick jag uppblåst mage och smärta.

Min mage har uppfört sig skapligt de senaste åren, tror den mår bra av vegetarisk kost. Men mjölkprodukter gillar den inte. Det är på grund av min mage som jag är halv vegan, jag mår så bra när jag äter veganskt. Då får jag ingen uppblåst, besvärlig eller ömmande mage. Det är nu kanske tre månader sen jag märkte att jag inte kan äta potatis. Jag är glad att jag upptäckte boven i dramat. Jag hade ofta uppsvälld mage efter halva dagen, kurrandes och ballongliknande. Utan potatis i kosten och bara pasta ibland har jag tappat cirka fem centimeter kring magen.

Så nu i 25 års ålder har jag insett att min mage mår bra av veganskt och lågkolhydratmat. Tråkigt javisst, jag kan ju inte lätt äta ute exempelvis, men är glad att min mage mår bra. Den är så besvärlig.

En annan speciell sak med min mage är att jag har sjuka magmuskler. Riktigt hård mage. Fast jag tränar obefintligt. Beror väl på alla åren jag dansade som barn, att det hänger med fortfarande. Eller alla magsjukor? :P På så vis gillar jag den fast den är jobbig i sitt beteende.