Jag har inte varit en motståndare "bara för att" av smartfoouunes, men har helt enkelt blivit så att jag är mijömedveten, det vill säga man ska helst använda tills det inte går mer och sen har min ekonomi inte varit den bästa för tecknandet av abonnemang. Men. Men. Det finns stunder då jag också önskar jag hade en smartfouune.

- När man står i kassan på maxi och har slut på cash. Ooops. Hade varit bra att ta upp mobilen och överföra lite pluring på plats.

- När man sitter på tråkig tåg-/bussresa och kunna ta upp mobilen för att gå in på fejjan eller spela spel.

- När alla andra pratar om tävlingar på wordfeud.

- När man desperat vill ha svar på en fråga PRONTO. Exempelvis när bussen går eller numret till ett företag. Och man inte vill riskera att fråga 118 800 om numret till anticimex och få svar numret till en leksaksaffär.

- När man ser ett perfekt fotoögonblick som man snabbt och enkelt vill kunna dela med sig av med instagram.

- När man vill skryta om var man är och kunna checka in för att alla ska se att man faktiskt har ett liv.

Tydligen blev listan lång. Jag kan säga som så att jag längtar till dagen då jag har ett jobb som jag vet att jag kommer ha ett tag och kan skapa det där abonnemanget. Nu har jag samsungen från 2007, kan ringa och smsa och slösar 150 kronor i månaden med fria sms. Det funkar det med.



Den är sjukt bra som hållit i fem och ett halvt år, har aldrig lagats och aldrig bytt batteri, laddar den ungefär varannan dag.