Efter att ha vänt på dygnet helt så har jag nu vaknat till liv och ska göra mig färdig för avfärd mot Malmö stad där jag ska fika med en gammal kollega från kallis innan jobbet.

Och vad gäller kallis är jag glad att jag bytte jobb. Jag var så rädd att byta, var orolig över att jag skulle ångra mig. Om jag har lärt mig något i livet så är det att om man funderar så mycket på att lämna något/någon så kommer man inte ångra sig i efterhand. Man kommer bara inte det. Vet ni varför? För att det löser sig, det gör det alltid.