Bloggar om nya dyra stora tv:n.. om de femtionde par nya skorna.. om att man dör för att man köpt ett visst märke.. ett märke liksom, som egentligen inte betyder någonting, det är bara en signatur. Shopping shopping shopping, bara ha och ha och ha. Ett stort ha-begär är vad som vilar över samhället. Man vill ständigt ha något nytt. Inte för att man behöver det, utan bara för att man vill ha.

Jag känner att jag förändrats på det viset att jag blir lite trött på all yta. Eller mer än lite. Jag blir så otroligt trött på all yta, alla köpbegär. Självklart kan jag sukta efter en tröja, vara sjukt sugen på ett par skor. Men jag menar att många har som en vardag att ständigt leta efter något nytt att köpa.

Vet inte vad som händer med mig, när det är kallt bryr jag mig ibland inte om hur jag ser ut, vill bara vara varm. Jag kan ha en fleecetröja under jackan, även om jag inte låter någon se den så hade jag aldrig kunnat ha det förut. En ful mössa kan jag ha på mig på platser där det inte är så mycket folk, typ tidigt på morgonen eller på väg till jobbet. Det hade aldrig fallit mig in förut. Om jag inte pallar sminka mig när jag ska till affären eller till något köpcentrum så gör jag inte det. Och det mår jag inte dåligt över, snarare tvärtom känns det skönt att kunna gå hur man vill.

Jag tror det är hösten utan pengar som fick mig att inse att man inte behöver pengar, köpa, shoppa för att må bra. Snarare tvärtom. Men jag trivs med mitt sätt att se det idag. Jag lever för en annan kvalité i livet än prylar och kläder.. Om det är svinkallt ute så är jag hellre varm än snygg. För jag bryr mig inte om nu någon ser mig och tycker att jag är ful. Jag kan fixa till mig och få uppmärksamhet de dagar jag vill det. Men vissa dagar behöver jag det faktiskt inte. Jag behöver inte bekräftelsen. Har jag fått förnyat självförtroende? Är det vad detta handlar om?

För ganska många verkar ytan spela så stor roll - kläder, shopping, märken, att vara snygg precis hela tiden. Det känns så himla tomt på nåt vis. Dock har jag en viss oro att det ska fortsätta till den gräns då jag hellre går med gympadojjor för att det är skönare och bomullströjor alltid. Idag är jag långt därifrån! Jag vill bry mig om min yta - men inte ha allt mitt fokus på den.

Make sence?