När man inte är lycklig så söker man så ivrigt och väntar på den lyckan. Kanske är det ett bra jobb, kärlek, ett ragg, vänner eller vad som helst. När man väl har det går tiden så snabbt tills man påminns om att inte ta det för givet och att inget varar för alltid.

 

Saker kommer och går, det vet jag ju. Men jag tycker inte jag varit lycklig tillräckligt länge nu, jag vill bara hålla kvar det. Det är min räddning ju, det jag varit inne i till den grad att jag glömt det jobbiga som hängt över mig som en irriterade soppåse.

 

Plötsligt blev jag så rädd. För det är inte roligt när man övergår från en bra period till en sämre, jag vill inte ha en sämre period, måste man det.

 

Jag ska fan göra allt för att inte ha det dåligt, ska göra allt för att se allting positivit oavsett vilka förändringar som sker. Jag vill leva kvar i min bubbla.