Är det konstigt att man håller sig borta från något som får en att känna sig kass, oattraktiv och oönskad? Allt annat i mitt liv är sjukt perfekt, som att jag bara vill ta på det med händerna och önska att det aldrig försvinner, så perfekt. Jag är nöjd, men så har jag det här hängandes över mig som jag måste ta itu med och så fort jag närmar mig blir jag bara bränd och trött, jag tappar energi och känner känslor som jag aldrig känner annars.

 

När jag inte tänker på det är jag glad, uppåt, har världen framför mina fötter och lycklig.

 

När jag tänker på det vill jag bara ge upp och undrar vad jag har i mitt sketna liv.

 

Är det då inte naturligt att jag inte vill ens tänka på den jävla skiten? Vad har jag gjort? Jag följde mitt hjärta men tog fel beslut som blev skitkass. Och jag ORKAR inte bry mig om det. Det kommer inte lösa sig, jag tror verkligen inte det. Det tror jag alltid, men jag tror inte det denna gången och därför orkar jag inte bry mig.

 

Jag avskyr att ha det över mig.

 

Och detta inlägget handlar inte om kärlek, har inget kärleksliv och är sjukt nöjd med det med.