privat

Hur kan det komma sig att man går igenom något livsförändrande och de närmsta inte ens vet..? Dels för att det är sjukt jobbigt att berätta för alla som man måste berätta för när det gäller jobbiga saker, då vill jag vara redo att hantera det jag ska säga.. Innan jag är redo att hantera det kan jag inte heller förmedla det.. Och dels så avskyr jag när andra ska berätta för mig hur jag ska leva mitt liv.

Jag vet att jag är en person som avskärmar mig. Jag är en privat person och det är svårt att komma mig inpå livet eller att lära känna mig på riktigt.. Kan hända att jag inte berättar om saker förrän någon frågar. När viktiga saker händer i mitt liv så berättar jag inte för alla direkt, oavsett om det är bra eller dåliga saker, på grund av olika skäl.

Ibland tror jag det handlar om att en hemlighet som bara är hos mig kan jag hantera, för jag kan tänka på den så mycket eller lite som jag vill.. Men om jag berättar för andra kan jag inte längre kontrollera när jag ska känna och när jag inte ska känna.. och innan jag lärt mig att kontrollera mina känslor kan jag inte dela med mig utav dem. Bloggen är ett bra ställe att få ut många saker som jag inte kan hålla inne men ännu inte är helt redo att berätta om heller.. här kan jag visa den jag är utan att få direkt feedback, ge människor som vill en chans att lära känna mig som jag egentligen är.. och ge vänner en liten tanke om något så att de frågar och får mig att prata när jag själv inte tar initiativet till det.

Jag har ofta funderat över denna egenskap med mig, för ofta kan det vara ett hinder för mig, att jag känner att det är svårt att öppna mig för nya vänner och människor. och att det i många fall förmodligen står i vägen för att få nya kontakter och vänner.. Men jag försöker se det som en positiv grejj.. att man måste kämpa lite för att få komma in i min värld, det är väl inte helt fel att vara lite hemlig av sig.





Kommentarer
Postat av: Jonna Lilja

Jag är precis tvärtom. Det har aldrig gett mig några problem så mer än att jag efteråt känt att f*n jag borde inte berättat det, de borde bara vara för mig å min familj tex. Att hålla igen e nog lika svårt för mig som det är för dig att öppna dig. Man får ta det i små steg om man vill ändra sig. Man behöver ju inte berätta en gigantisk hemlighet direkt utan småsaker. Eller helt enkelt bara acceptera att det är sån du är och de som vill stanna och ta reda på vem du är, de är värda din vänskap och respekt!

2011-09-13 @ 17:07:00
URL: http://thepinklily.bloggplatsen.se
Postat av: Jonna Lilja

Nej jag minns inte dig som så hemlig=) men mot nya kan du kanske vara det. Nackdelen för dig kanske är att folk kanske tycker du är för inåtvänd, jag som är för utåt de kan ju vändas mot mig inte kul de heller=(. Absolut ska få ut fler bilder, har nån på fejjan, men ska lägga ut här också=)

2011-09-13 @ 23:30:04
URL: http://thepinklily.bloggplatsen.se
Postat av: Sanja

Jag är också väldigt privat av mig som person och säger inte allt till alla utan håller mig till mina närmaste. Sedan finns det även saker som man håller helt för sig själv. Det är intressant att läsa att du tycker att det är skönt att skriva av dig på bloggen fastän du känner att du är väldigt privat av dig. Jag skriver inte alls om mitt privat liv på bloggen utan mest håller mig till ytliga saker i livet. Det är kul att se hur människor hanterar olika situationer olika för det är de som känns bäst för dem! Jag har alltid uppfattat dig som en väldigt självsäker tjej. Du uppfattas inte så inåtvänd när man träffar dig, tycker i alla fall inte jag! =) kram

2011-09-14 @ 13:46:17
URL: http://walkinthepark.blogg.se/
Postat av: Sanja

Hahah söt du är! =) förstår precis hur du menar! Tror att vi tänker rätt så lika när det gäller vad som är ok att blogga om och vad som man håller för sig själv respektive pratar med nära om! kram

2011-09-14 @ 15:47:35


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0