Nu tänker jag berätta detta i bloggen. För det känns som att när jag berättat så lyfts en stor klump från mig. Hemlighetsklumpen. Det här ämnet är sjukt svårt att prata om, kan endast prata i praktiska termer, inte begrunda hur jag känner ordentligt, det gör jag inte ens med mig själv. För jag känner mig osäker om jag är stark nog att hantera förljderna. Men som ni vet som läst min blogg ett tag, så trycker jag undan, trycker, trycker bort alla känslor.. Vet inte vart de tar vägen.. Platsen inom mig som ska rymma alla dessa obegrundade känslor borde väl ha en gräns tänker man.

Ush, jag känner att jag ändå måste skriva om det i bloggen för att kunna gå vidare här.. för annars kommer jag tänka på det mer. Men jag och min pojkvän har beslutat oss att inte längre vara ett par utan att bara vara vänner. Detta var inget vi ville egentligen men på grund av hans familj som aldrig förmodligen hade accepterat att han var tillsammans med någon utanför deras religion så bestämde vi oss för att avsluta det nu innan det blir för jobbigt. Jag kände att nu har jag gått ut högskolan och har alla chanser i världen till vad jag vill.. och jag måste planera det utefter ett förhållande också.. så om vi båda visste att det inte skulle funka i längden så var det bäst att avsluta det nu. Det enda sättet vi tar oss igenom detta är för att vi är bästa vänner och har som ambition att fortsätta vara det, att träffas som vänner för vi kan inte ha ett liv utan den andra i det.

Det är så sjukt smärtsamt att tänka på det, försöker alltid tänka att detta är inte slutet på något, utan vi har bara omformulerat vår relation och vi kommer alltid vara bästa vänner, det hjälper mycket.. Men bara i skrivande stund är det väldigt svårt att lägga locket på.

Nu har jag fått ut det här och det känns skönt att kunna dela min hemlighet med alla.. har haft det för mig själv och endast Linn som vetat i mer än en månad (förutom att jag berättat det lite snabbt för två andra kompisar) och det är jobbigt att hålla det inne. Men jag har varit tvungen att hålla det inne för har som sagt inte riktigt kunnat hantera det annars.

Ta hand om varann alla... Allt som händer i livet är för det bästa..