Jag tycker det är sorgligt med alla dessa arga människor som vandrar på denna jord... Igår mötte vi olyckligtvis några av dem. Eller möter dem gör man nog ofta men igår fick de en anledning att go crazy på oss för att vi parkerade som de inte tyckte att vi skulle. Inga vänliga inledningsfraser eller förfrågningar utan skäll och gorm med det samma. Klart man sätter sig på tvären då. Sån är jag. Behandla mig som du själv vill bli behandlad annars får du därefter. Rasistiska påhopp blev det när vi inte flyttade bilen. Bilen stod inte alls ivägen för dem. Men det tyckte dem och detta gav tydligen de rätten till att hoppa på oss med rasistiska antydningar och yttranden.

Sorgligt att de hade med sig en pojke också som skrattade under hela denna diskussion som blev ganska hetlevrad. Jag tar ingen skit, det är klart. Har varit med förr om att bli påhoppad över en parkeringsplats, fick en utskällning av en tant som tyckte jag skulle ha fattat att hon skulle ha den platsen som jag "snodde".

Where is the love? Och kanske är det för sent att ändra på bitterheten som tagit över ditt liv men tänk på barnen, ska de behöva växa upp med detta hat och främlingsfientlighet (då menar jag bokstavligt talat fientlighet mot alla du inte känner)? Stackars barn och stackars denna värld där fler och fler hatiska, bittra människor skapas av sina föräldrar.