Som ni vet är jag en person som funderar en hel del. Och jag har tänkt på det flertalet gånger, det faktum att jag inte uppfattar mig som att jag blivit sårad - någonsin. Och det är väl konstigt, har jag tyckt. För alla blir ju sårade. Jag har haft killar som valt någon annan, kompisar som svikit, personer jag tyckt mycket om som omedvetet eller medvetet sagt elaka saker.

Men så när jag har funderat på det hela.. så tror jag att sårad fick mig att tänka på det klassiska sårandet.. Att man blir sviken, krossat hjärta, sjukt ledsen, gråter och har svårt att komma över det. Det har jag (vad jag kan minnas) aldrig känt. Jag har gråtit över killar i mina tonår men inte över det faktum att de inte valde mig utan det faktum att de gillade någon annan. Men det är ju inte sårad om de inte ens visste att jag gillade dem hehe. Men sårad är kanske inte bara det där klassiska man ser på film.. Jag tror man bör definiera sårad utefter personen det handlar om. När jag blir sårad är det kanske inte exakt samma känslor som en annan person känner i samma situation, det kanske inte blir samma konsekvenser utav det. För jag tror sårad skiljer sig dels genom hur man kan bli sårad och dels vad som händer med en när man blir sårad.

Ytligt sätt skulle jag säga att jag inte är sårbar, samtidigt som jag är så otroligt sårbar. Jag tror att sårad innebär en svidande känsla och hur den än yttrar sig så är det en händelse som kommer att definiera dig som person längre fram. Det har funnits tillfällen då jag ångrat att jag gett av mig själv till någon, då jag känt att en känsla är för mäktig att hantera utan endast går att trycka bort. Mitt sätt att hantera när någon sviker eller gör något som hade kunnat såra mig är att utesluta personen från mitt liv och intala mig själv att jag är värd bättre, att jag inte saknar personen och att jag inte längre vill ha de i mitt liv. Eller att bara tysta det, stilla det, glömma det. Men hur mycket jag än intalar mig att denna person och dena händelse betyder nada.. så blir jag ändå definierad av det som person.

Detta vet jag då jag ärligt talat är lite känslomässigt förstörd och absolut inte vill släppa in någon för långt. Jag är ständigt på min vakt och väljer noga vad jag ger utav mig själv till andra. Om jag hade sagt att detta inte beror på att jag blivit sårad så hade jag ljugit. Jag har blivit sårad många gånger, jag har bara inte betett mig eller känt mig som den klassiska sårade personen. Det är lättare att blir arg och stark än svag och ledsen.