Mobbning

Kollade på skolfront innan, ja, minnsann (MÅSTE kolla upp stavningen på det ordet, använder det överdrivet mycket i bloggen!) så kollade jag på ettan innan ikväll. Det var ju sofistikerat. Nej, men allvarligt nu så handlade det om en tjej som hade blivit mobbad på hennes skola, förföljd via nätet, fått en sång skriven om sig, fått FB-grupper om sig och massa elaka kommentarer både muntligt och skriftligt.

Jag har aldrig förstått vad som rör sig i en mobbares huvud och hur man kan vara elak mot en annan människa.. Jag vet inte vad det är i ens uppväxt eller omgivning som får en att tänka att det är okej att vara elak. Jag får dåligt samvete om jag kommenterar något elakt om någon som stör mig och då brukar jag attackera just områden som stör mig och inte om utseende eller andra elaka saker som personen inte kan rå för.. Och jag skulle aldrig säga något elakt till en person.

Men det känns som att vem som blir mobbad är slump. Det kan vara en otroligt vacker person, en otroligt snäll person, en smart och sympatisk människa. Det liksom bara blir så på något vis. Hoppas ni förstår vad jag menar med detta? Men konstigt är ju när människor påstår sig hata denna person. Hur kan man hata en person man trycker ned och varför?

Jag själv har erfarenhet av elaka kommentarer, att veta att många tycker att man är ful, riktigt ful. Och att känna att vad man än gör så blir inte de nöjda. En ganska stor del av klassen tyckte så om mig och mina två bästa kompisar. Vi gjorde aldrig någon något, vi var ett glatt gäng som skrattade mycket och hade äventyr för oss men vi var aldrig omtyckta i klassen och det fanns speciellt en som alltid ville trycka ned mig med olika saker, från utseende till mitt val av killar. År efter jag gått ut nian var det en annan från min gamla klass som började skriva riktigt elaka kommentarer på Lunarstorm, jag lyckades klura ut vem det var och då lade han av. Jag och han hade aldrig haft någon kontakt och jag förstår än idag inte varför han fick för sig att skriva så elaka saker till mig. Men som tur är har jag alltid varit stark och jag vet faktiskt inte hur jag inte lät det ta på mig, det gjorde bara inte det. Jag var lycklig med mina vänner och jag visste vad jag hade som inte de såg. Jag beundrar lite hur jag var då, bara körde på med vänner och killar, funderade inte så mycket över vad andra tyckte om mig utan njöt bara av livet. Så jag är glad att det inte påverkade mig mer än det gjorde men en sak är säker och det är att det gjorde mig till en bättre människa för jag skulle aldrig vilja vara som dem och kommer aldrig vara en elak person. Och på gymnasiet när jag slapp alla de elaka kommentarerna så fick jag något som vägde upp så otroligt mycket och det var popularitet.

Ja, nu fick ni en liten historia om mig. Jag vill dela med mig för att kanske någon uppskattar det :) Förstår inte och kommer aldrig att förstå hur man kan göra en annan människa ledsen medvetet.


Kommentarer


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0