Sakna
Åh vad det är jobbigt att sakna... det är en känsla som kan ta över alla andra känslor. jag saknar honom.. jag saknar min vän. vi ses ofta o hörs ofta... men även om vi ses varannan dag eller så för en kopp kaffe eller en promenad så är det inte samma sak som att ha sin själsfrände bredvid sig och dela allt i livet med honom. jag är så glad att vi har kunnat övergå till att bara vara vänner men bara dessa dagar jag varit hemma så saknar jag att inte träffa honom o prata om allt och inget.
det är jobbigt att sakna. just nu skulle bara den där kaffestunden vara guld värd. man måste vänja sig vid att vara ensam.. det är rätt jobbigt att inte ha någon som man vet finns där alltid när som helst. alla har ju sitt liv, vänner har sina liv.. det är bara när man har en pojkvän eller en vän som inte har någon annan vän som man hundra känner att man viger sina liv åt varandra. det är en härlig känsla att vara en större del av någons liv. men nu måste jag som sagt vänja mig vid att vara vanliga delar åt många istället för en stor del åt någon.
nu blev det djupt men ibland kan det vara skönt att skriva av sig och för andra att se även någons djupa delar.
det är jobbigt att sakna. just nu skulle bara den där kaffestunden vara guld värd. man måste vänja sig vid att vara ensam.. det är rätt jobbigt att inte ha någon som man vet finns där alltid när som helst. alla har ju sitt liv, vänner har sina liv.. det är bara när man har en pojkvän eller en vän som inte har någon annan vän som man hundra känner att man viger sina liv åt varandra. det är en härlig känsla att vara en större del av någons liv. men nu måste jag som sagt vänja mig vid att vara vanliga delar åt många istället för en stor del åt någon.
nu blev det djupt men ibland kan det vara skönt att skriva av sig och för andra att se även någons djupa delar.
Kommentarer
Postat av: Jonna Lilja
Förstår känslan. Kände så i många år, visst inte saknaden av någon speciell alltid men saknaden av någon som alltid finns där.
Postat av: Linnsan
Samma här.. den känslan är riktigt jobbig. Plötsligt känns allt så tomt, man är så van vid att ha någon nära alltid, den som känner en allra bäst.
Postat av: Marabou
Detta gick rakt in i mitt hjärta : "vänja mig vid att vara vanliga delar åt många istället för en stor del åt någon" Så klokt sagt!!
Trackback
