Om jag hade något förtroende för arbetsförmedlingen har jag förmodligen tappat det idag. Som vanligt fick de mig på stormötet att känna som en loser... för de pratar ju till oss som vi vore ett gäng idioter. Typ att vi får inte ljuga för försäkringskassan om vilka aktiviteter vi varit med på.. och om vi missköter oss kan vi bli utslängda.. Massa hot och ja "om ni kommer bakfulla". Herregud jag är en vuxen människa inte en jävla fjortis.

Inte blev det bättre när jag sen ville prata med den kvinnan jag varit i kontakt med och den mannen jag då mötte istället började fråga ut mig vad jag ville henne. Då sa jag att jag börjar känna att jag inte vet vad jag ska göra mer för jag har gjort väldigt mycket redan för att få ett jobb, jag vill ha tips, känner mig fast.

Det är inte ofta jag blir förnedrad men när jag blir det så kan jag säga att förstn fick mamma torka mina tårar på telefon och nu är jag så arg att de behandlade mig sådär. Han visste ingenting om mig, hans kollega vet att jag gått på IMER, vilket hon sa. Men mannen visste inte hur gammal jag var eller vad mina erfarenheter var.. Ändå gav han mig "råden" att det inte var värt för min del att söka utannonserade jobb för jag har inga erfarenheter, inget EXTRA att komma med.. ingen specialite liksom. Att det är upp mot tusen andra som söker.

Nu i efterhand är jag bara arg. Vad vet han om vad jag har för extra? Vad vet han om att ingen arbetsgivare vill ha mig? Han vet ingenting om mig och min kompetens och ändå trycker han ned mig på detta sätt. Jag ville ha PEPP, han gav mig "det är kört".

Fy fan säger jag bara.