Livet utan Lillan
Så lågt jag sjönk var lägre än på flera år.. att det kunde vara så svårt att förlora dig.. och allt som förlorades med dig. Livet förändrades. Och det klart, för du försvann. Lillan var en stor del av mitt liv, man kan inte förvänta sig att det blir detsamma igen. Fia verkar klara sig bra.. Hon verkar trivas ensam. Jag måste vara hemma mycket mer, lämnar bara hemmet max fyra timmar om jag inte jobbar då jag tyvärr måste vara iväg längre. Det är svårt att känna sig fast på det sättet. Jag får så dåligt samvete så fort jag går. Jag tror hon är lite uttråkad ofta.. Det är svårt eftersom jag inte kan prata med henne, vet inte hur hon mår. Men hon äter och pratar, kelar och upptäcker, så jag tror hon mår bra. Så mycket jag inte ville lämna er när ni båda var tillsammans, men då hade ni ändå varann.
Med mig har det blivit bättre, jag har tagit mig upp ur hålan och gått vidare. Men tomheten finns ändå här, för det är något som saknas, ett litet liv är ju borta. Men jag vet att hon är någonstans och har det bra :)
Med mig har det blivit bättre, jag har tagit mig upp ur hålan och gått vidare. Men tomheten finns ändå här, för det är något som saknas, ett litet liv är ju borta. Men jag vet att hon är någonstans och har det bra :)
Kommentarer
Trackback
