Jag är en filosoferande tjej så varje dag får jag många funderingar men nu ska jag dela med mig av en speciell. Jag satt och pratade med en gäst idag som är mycket speciell till utseendet. Det är en man som har nagellack, örhängen och massvis med armband. Så pratade han om många andra människor och mer eller mindre uttalade sig om hur märkliga de var. Det är verkligen roligt/konstigt/fundersamt när en som man ser som så udda själv kan sitta och prata om människor som udda... Men kanske man inte inser själv när man är udda? Jag trodde man gjorde det.