Tänkte på det inlägget jag skrev om att alla dör, men alla lever inte.. och det känns skönt i hjärtat att veta att jag gav Lillan det bästa liv jag kunde.. Dagen vi köpte henne var hon mager och biten på kroppen av en kanin.. Hon var mesig, rädd och inte speciellt söt.. Stackars lilla krabat var alldeles traumatiserad. Men så kom hon till oss och till en början var inte Shelly så snäll, hon ville visa att hon bestämde, men efter några dagar av ynkligt pipande av Lillan och små ilskna attacker från Shelly så började de komma överrens. Lillan vågade smaka på andra grönsaker än bara morot och nu räckte det nästan inte till Shelly som åt så långsamt. Lillan blev känd för den som tuggade på allt, som ett yrväder av energi och en riktig dramaqueen. Och inte minst en gottegris. Hennes päls blev tjock och glansig och hon blev större och söt till tusen. Hon var full av attityd och jag skrev följande jular på hennes önskelista "diciplin", men tomten gav henne aldrig det. 

Hon hade en stor personlighet, barnslig och nyfiken till tusen.. Hon var kaxig och hade attiyd som man inte vågade jävlas med.. Men när Shelly blev sjuk visade hon en väldigt mogen och omhändertagande sida som ingen av oss hade sett. Hon slickade Shelly runt nosen hela tiden, hon var ju så förkyld. Hon tvättade henne noggrant flera gånger om dagen och låg nära.. När Shelly sedan gick bort gick det bra till en början, men efter någon vecka märkte vi att hon inte mådde bra, hon var ensam.. Dagen då vi kom med Fia och satte henne innanför ett galler i Lillans bur på gräsmattan blev hon så nyfiken. Hon bet och bet och försökte pressa sitt lilla huvud in till Fia. En ny kompis- vilken glädje! Fia fick stå ut med flera dagar av springande. Lillan ville nära, ville nosa, slicka, lukta, känna, men det ville inte Fia.. Till slut blev även de två vänner, bra vänner. Inte så kärleksfulla rent fysiskt, men då och då kunde man finna de ligga tätt intill varann. Lillan hade fått en nyfiken kompis som inte var så rädd för att springa överallt och upptäcka saker.

Jag gav Lillan allt jag kunde för att göra henne lycklig. Hon fick massor av leksaker, både köpta och hemmagjorda, grönsaker av bästa kvalité och en massa tid och kärlek. Mycket mys i soffan och tid att springa bort springet i benen. Två stora hemmagjorda burar och hon fick vara ute så mycket som möjligt i gräset om somrarna.. 

Jag gav henne allt för att göra henne lycklig och det tror jag att hon var ända tills sista dagarna. Jag tror inte hon led länge och jag tror hon var lycklig och lugn att jag var där och höll henne i famnen hela natten då hon insjuknade. Hon fick aldrig vara ensam och rädd.. och nu hoppas jag att hon är med Shelly på en vacker lycklig plats. Jag hoppas att hon får träffa mitt första marsvin, Shellys syster Chica också, vi har alltid sagt att de två skulle haft så roligt ihop. Jag hoppas att jag får träffa de någon vacker dag