Det märks att jag verkligen är ute när det gäller nyheter. Otroligt skrämmande. Jag måste bli bättre på att läsa nyheter! I alla fall så fick jag djurens rätts medlemstidning igår och såg då en liten artikel om en mössa som blivit så populär i Stockholm att var och varannan person bär den. Kändisar bär den, statsministerns fru, kungafamiljen, bloggerskor och sångerskor.

För det första är den inte så snygg att man MÅSTE HA DEN. Och hur kan man känna att man måste ha något som har PÄLS på sig. Päls från fina små rävar som suttit inspärrade och levt sina liv för att hamna på pälsmarknaden. Hur kan man tycka att en mösa är värd att en räv har behövt bragts om livet???

Jag förstår helt enkelt inte alls hur man kan göra något sådant. Det känns som att jag är längre kommen i mina tankar än alla de här människorna. Typ som när man ser tonårskillar misshandla en oskyldig. Visst är det då svårt att förstå VARFÖR de gör det. Man kan inte förstå, för man har passerat deras intelligens- och moralnivå sedan länge och kan därför inte förstå deras val.

Ja, så är det. De som inte bär päls av etiska skäl är fan smartare än de som gör det. Jag blir förundrad hur man kan bry sig mer om sitt utseende än om någon annans liv.

Artikeln:

Vinterns måste-plagg i Stockholm - världens ängsligaste modestad- är den stickade mössan med en boll av blårävspäls. På isbeklädda gator kan de vajande bollarna i regnbågens alla färger beskådas. En manifestation av mänsklig fåfänga. En kavalkad av pinsam dumhet. Här går alla vi, vi som inte vågar sticka ut, vi som inte ställer frågor, vi som inte tar del av nyheter, vi som inte tagit reda på att rävfarmning inte fixar djurskyddskraven i Sverige, vi som inte vill veta, vi som prioriterar snygg yta, vi som hellre går med en importerad, torterad kadaversslamsa på skallen - så länge vi bara får känna tryggheten och gemenskapen i att se ut som en halv miljon andra fån.




Vi undrar när människor ska låta djuren få finnas till för sin egen skull??