Kom just att tänka på hur otroligt det är att en film, en karaktär eller en låt kan få en att känna en känsla som kärlek. För de största känslorna som sorg, kärlek, ilska eller svartsjuka är inte så lätta att framkalla.. Kanske kan man känna lite medlidande, lite deppighet men inte den riktiga känslan liksom. Och så sitter jag här och lyssnar på It will rain med Bruno Mars over and over again och känner mig så sjukt kär inombords. Ni vet när det känns som hjärtat väger flera kilo, som att det lever värsta livet där inne i kroppen hehe. Den framkallar både kärlek och olycklig kärlek..

Precis som när jag ser Bella&Edward i Twilight blir jag som den tönten jag är, helt förälskad och känner mig nästan kär. Och nu sätter vi på låten en gång till och låter känslan dra iväg med oss..... :)

Men det är ju skönt att vara kär så ganska häftigt att få den känslan framkallad inombords. Samtidigt är det också sjukt jobbigt att vara kär för man vill vara med personen prick hela tiden och så fort man inte är det blir man så otroligt längtansfull så det ibland gör ont. Och det är ju inte så skönt kanske :P Så kanske skönt att jag ett tag till endast får känslan av it will rain..