Jag sitter här och är sjukt irriterad, ja nästan arg. Brottas med om jag ska berätta det eller ej.. Jag vet en grejj som kanske hade gjort en annan person sjukt ledsen och besviken av att få reda på.. Samtidigt som det hade skyddat henne från ett kanske ännu värre svek?

Det finns ju en chans att det är oskyldigt och att hon bara blir glad av det, då vill jag inte berätta. Men om jag inte berättar och hon fortsätter att bli gladare och gladare av den här andra personen och sen BAM så blir hon sårad.. Då kommer jag känna mig jävligt dum som inte sa något.

Och sen vet jag inte om det är så att en del av mig vill berätta bara för att hämnas på den andra personen, för jag tycker den förtjänar det för den är ett riktigt svin. Men jag vill ju inte göra henne ledsen bara för att jag vill hämnas.


Om man vet något som hade gjort någon annan ledsen men samtidigt kan skydda personen, ska man berätta? Eller ska man vara tyst och låta henne själv ta reda på om personen i fråga är bra eller dålig?

Kan inte heller fråga mig vad jag själv hade valt, för jag hade velat få reda på det hundra procent, men jag är inte hon. Hon förtjänar verkligen att vara glad.

Störigt moraliskt dödläge.