Idag klarade jag av mitt första jobbmöte. Lite varsamt sådär, det var ju ingen intervju. Jag skulle bara dit för att hälsa på och titta på hur de arbetar. Wow säger jag bara. Det var helt fantastiskt att se, för mig. Eller lyssna på snarare. De blev utnämnd till kommunen med bäst integration i Sverige och sättet de talade om integration är precis så som jag alltid tänkt. Det bästa var när hans kollega frågade om jag var socionom, så svarade han;

"Nej förfan, Vi släpper inte in några socionomer här" (med glimten i ögat o.c). Så förklarade han att han tyckte de var omhändertagande, de lär sig hur man tar om hand människor. "Men dessa människor behöver inte tas om hand, de är vuxna och kan ta hand om sig själv". Hela sättet de arbetar, att inspirera människor till att vilja integreras, stötta men inte styra över, hjälpa men inte ta om hand - allt tycker jag är fantastiskt.

De fick väl inte direkt se mycket av vem jag var, de frågade inte så mycket och jag var ju nervös och lite blyg såklart, men fick in några frågor här och där och försökte visa mitt intresse och visa mig trevlig. Hoppas att jag gjorde ett någorlunda bra intryck så han hör av sig om de får några tjänster lediga. Vill vill vill.

Långt att åka men fan tänk att jobba i kommunen med bäst integration i Sverige.

Känns underbart fantastiskt skönt att jag hittat mitt kall, i alla fall for now.