I lördags var jag och Dilshad i Sölvesborg för en demonstration mot minkfarmning. Vi gick 7 kilometer och passerade minst 5-6 farmar. För mig kändes det som att se koncentrationsläger, vilket inte är helt befängt, då det är som koncentrationsläger för minkarna. Det är så jävla barbariskt. Att sedan se farmarna stå och skratta åt oss var bara så twisted. Men på något sätt blev jag inte arg, jag bara tänkte.. Vilka onda människor det finns i världen. Det är inte klokt vilken ondska det finns... jag är så glad att jag inte är som dem, jag är så glad att jag har ett hjärta.

Jag bara har lite kruxigt med att förstå hur det funkar där inne i deras skalle. Rader med rader med rader av burar. Den största farmen var gigantisk. Och de kan tycka att det är okej. Då är det något som inte står rätt till i huvudet eller snarare i hjärtat.

Vi var cirka 450 personer som gick och det tog två timmar, plus tid innan och efter för tal. Jag är glad att jag åkte dit, men förvånad över hur det såg ut. När vi kom fram till Hörvik fanns där ett stort hus där det stod slakt på en av dörrarna och överst stod där något med päls och en mink på bild. Där fanns alltså ett slakteri. Det är svårt att tänka sig att det finns en sådan by.


Bild från blekinge tidning.