Allt suger just nu. Det går inte att linda i det i vackra ramsor eller grammatiskt vällåtande ord, det är bara så - det suger. Allt hopp är borta. Och jag känner mig som att jag är ihålig. tom. trött. utpumpad på ett konstigt sätt. kanske det var hoppet som fyllde mig som nu är borta och alla känslor som jag byggt upp inom mig forsade ut i hög fart. som tur var hade jag den bästa trösten. detta är väl en bra början kanske, tom som en öppnad nöt. nu fylls jag förhoppningsvis av bra saker och inte massa skit som ensamhet, sorg, deppighet, hopplöshet. sådana känslor är väldigt lätta att stoppa in. jag vet inte, får ta en dag i taget så ska det nog gå bra.

vad jobbigt det blev nu.