Jag tror själv att det kan finnas en ganska stor skillnad mellan vad personer som läser min blogg har för uppfattning om mig och människor jag träffar endast "in real life" så att säga. Även om jag är en väldigt snackig person, så är jag ändå ganska blyg mot nya personer och jag är väl inte den som bara skriker ut mina åsikter hur som helst om jag inte har någon anledning till det, inte som här i bloggen där jag säger det som faller mig in, inom rimliga gränser. I alla fall, det verkar som att jag framstår som en väldigt söt person. Med söt menar jag då i detta fall, gullig och oskyldig och det kan kanske bero på att jag dels ser yngre ut än jag är och dels att jag har en väldigt söt, tjejig och mjuk stil.

I alla fall var det roliga jag skulle berätta att när jag snackade häromdagen på BIV så sa jag "fan" i meningen och Erica, min kollega bara tittade och sa "svär du!?". Jag svarade att äh, så länge inga barn hör så. Det var då hon sa "Jaa men jag trodde inte DU svor".

Det komiska är att jag har fått denna reaktion innan också. Det var i början av mina högskolestudier och en tjej i klassen, som var något år äldre sa "Det är roligt, Sofie, för du ser så söt och gullig ut och så svär du så mycket!". Guud vad roligt. Jag svär otroligt mycket. Det har jag alltid gjort, sen jag var en liten skitunge. Då snackar jag 3-4 år, redan då var jag igång med svordomarna. Stackars mamma, kunde inte hindra mig.

Jag menar, det är väl inte något man blir chockad över i normala fall? - Någon som svär? Jag har även hört en kille som jag kände som sa att han inte kunde tänka sig mig i.. hur ska man uttrycka detta blogg-vänligt.. Mer intima stunder, då förstår ni?

Jag måste fan framstå så söt och gullig att man tror att jag är så oskyldig att jag varken svär eller kan ha ett ordentligt intimliv.


Jag är väl snäll och ganska gullig också, men så oskyldig är jag inte, som folk verkar tro! :)