Hur ska man skriva detta nu då... Jo det är såhär att jag vet att många av mina vänner läser bloggen och dessutom känns det som att ni känner mig väldigt bra, ni lilla skara som läser här. Att berätta jobbiga saker i bloggen är aldrig lätt men något som ibland är ofrånkomligt. För att kunna fortsätta blogga så måste jag berätta.. att jag och Dilshad har gjort slut. Det känns jobbigt att skriva den meningen..

Anledningen att vi gjorde slut är främst på grund av en sak som jag aldrig tagit upp i bloggen och tror inte jag heller kommer att göra det, men det handlar om familjeproblem från hans sida. Om detta hade funkat hade vi kunnat lösa andra olikheter och problem vi har, men vi inser båda att det är lönlöst om något så viktigt som familjen inte är med. Det var i alla fall ett gemensamt beslut och vi avslutade det som vänner. Det är otroligt jobbigt, men det tror jag att ni förstår. Det känns väldigt orättvist, då det är svårt att hitta sin själsfrände och det ska förstöras på grund av andras fördomar och åsikter.

Jag kom i alla fall fram till, genom någon form av uppenbarelse, att det viktigaste är inte att ha en pojkvän som är den perfekta killen för mig.. Det viktigaste för mig är att ha en pojkvän som kan ge mig den tid och uppmärksamhet som jag behöver och som gör mig lycklig och glad. Jag vill ha en framtid att planera och drömma om, en familjerelation, ett förhållande där man verkligen delar sitt liv med den andra och framför allt har mycket tid för varandra att kunna hitta på saker tillsammans. Jag vill kunna vara ensam, men inte tvingas vara det. Jag vill kunna klara allt själv, men inte vara tvungen till det. Och kanske jag inte kommer att hitta någon som har alla kvaliteter som min drömkille ska ha.. Men det är kanske inte heller där lyckan finns.