Ni vet den eviga diskussion om det är utsidan eller insidan som man gillar hos en person, alltså vad som är viktigast. Det brukar ofta sägas vara skitsnack när någon säger att det är insidan även i första mötet. Jag har tänkt lite på det här med utsidan.. Det är väldigt sällan jag ser någon kille på stan, i bussen eller i affären som jag tycker är snygg, i alla fall sådär "shit, vilken snygging". Då tänkte jag att jag måste vara sjukt kräsen. Men sen fortsatte jag fundera.... Och när jag väl känner en kille eller har pratat med honom så kan jag tycka att han ser bra ut, men om jag hade sett honom gå förbi hade jag förmodligen inte tittat en gång extra..

Insidan gör mycket, för min del så verkar den vara avgörande. För det finns så mycket skit och speciellt sliskkillar, sådana med för mycket självförtroende som tror de är guds gåva till kvinnan. Sådana finns det gott om tycker jag och de vill jag inte ens ge nöjet av en blick. Även om det bara handlar om att titta, så kan jag ändå inte se det fina utan att se en bra personlighet. Jag har liksom försökt titta lite smått, för att se vad som finns out there men jag har inte sett något mitt öga gillar.

När det gäller kändisar och så, självklart att jag kan se någon som jag tycker är snygg. Det är lite konstigt det där faktiskt, jag tror det kräver en riktigt riktigt snygg kille för att jag verkligen ska kunna se honom och tycka det! och det är inte ofta jag ser sådana som jag tycker är riktigt riktigt snygga, sånt följer oftast bara med personligheten. För om ni tänker efter riktigt, de killarna man tycker/har tyckt är snygga, hur många är det egentligen inte då som man egentligen bara diggar för deras fina/roliga/schyssta personlighets skull? Som inte alls skulle vara snygga längre om de vore en skitstövel?