Jag har nu gått in i månadens röda period och det kan avslöjas av antalet tårar som trillat ikväll. Visst har jag haft några låga stunder med negativa tankar ikväll som faktiskt var ganska relevanta.. men i vanliga fall kanske jag inte riktigt hade deppat ihop så totalt. Det var bland annat när jag läste Djurens rätts tidning som jag började gråta, dock inte så konstigt egentligen med tanke på vad man får läsa där.. Men det tog i alla fall fokus från det ännu jobbigare som jag tänkte på innan jag började läsa den för att slippa tänka på det. Sen finns där små minnesannonser från mattar och hussar som förlorat en kär vän. Och där fanns en dikt som satte sig rakt in i mitt blödiga hjärta...

... thank you so for loving me
you know I love you too,
thats why it´s hard to say goodbye
and end this life with you.
So hold me now just one more time
and let me hear you say,
because you care so much for me,
you´ll let me go today...




Jag och Shelly den näst sista dagen i hennes liv.