Som en fortsättning på min debatt nedan vill jag berätta för er hur jag tänker kring liv och död. För mig är döden naturlig sak och det ska så vara. Jag tycker det är fel att döda andra varelser. Jag är emot slakt, jag är emot att döda för skinn eller päls, jag är emot att döda genom djurförsök, jag är emot dödsstraff och jag är emot att döda insekter "bara för att".

Nu undrar ni kanske om jag är något slags helgon själv. Jag dödar aldrig flugor, jag undviker att trampa på sniglar, dödar aldrig spindlar. Jag kan erkänna att jag dödar varelser som jag inte kan leda ut ur mitt rum. Jag dödar malar och myggor och i värsta fall getingar om de inte går ut när jag försöker leda ut dem. Så jag dödar själv.

Jag ser på det hela som att man ska låta livet ha sin gång.. Det sker katastrofer överallt i världen och på något sätt har jag börjat se krasst på välgörenhet i vissa fall. Man ska ge pengar för att ge mat till barnen och människorna i fattiga delar av Afrika. Landet är fattigt och människorna överlever bara för att Röda korset och andra organisationer ger de mat. Det är inte hållbart någonstans. Ska organisationer hålla på att ge de mat hela deras liv och sen föder de ju fler barn, de föder barn in i fattigdom som vi med pengar sedan måste ta hand om för att de ska kunna överleva. Tänk vad länge människor har skänkt pengar till Afrika och undra hur mycket det handlar om, till vilken nytta? Det är inte så att de lever bra liv ändå? Det är hemskt att säga att man inte ska rädda dem, men de föder ju bara fler barn och fler och fler och hur mycket pengar vi än skänker så hjälper dt inte! Därför skänker jag inte pengar dit.

När det handlar om jordbävningskatastrofer, översvämningar och så vidare så har jag lite delade åsikter. Jag vill ju att alla ska ha rätt till ett liv, men samtidigt känns det som att det är naturens sätt att se till att jorden inte blir överbefolkad. Om det hade varit en översvämning i Danmark klart att jag hade velat att svenskarna skulle gjort allt för att rädda danskarna då... Antar att jag bara har svårt att känna empati när det hela tiden skakas bössor för insamling till olika katastrofområde. Katastrofer sker hela tiden och länderna med pengar slår knut på sig själva för att rädda alla. Kanske man borde haft synen att det är människans uppgift att rädda andra människor... Men samtidigt så går det ju inte att rädda alla, hur mycket vi än försöker och om vi lyckas rädda alla så blir jorden överbefolkad och mat blir svårt att få tag på...

Har kluven åsikt när det gäller huruvida hela världen ska engagera sig i alla jordbävningar och naturkatastrofer som sker. På ett sätt känner jag ja och på ett sätt känner jag att vi bara ska låta naturen ha sin gång..

Skriv gärna vad du tycker, för jag vill gärna få andra synvinklar.