Föddes: 22 april 2008

Jag hade ingen lust alls att köpa marsvin när jag köpte Fia, för hon kom precis efter Shellys bortgång. Jag tänkte på henne som endast ett sällskap till Lillan. Jag tyckte inte ens att hon var söt. Men jag gjorde det för Lillans skull. När de först träffades höll Lillan på att klämma isönder sitt huvud för att komma in till Fia genom gallret och sedan jagade hon henne runt och runt och runt och runt för att lukta, känna, undersöka. Fia var vettskrämd och ville inte bli luktad på. Eftersom Fia varit vild hade hon ett högt tempo när hon sprang, till Lillans förtjusning, som gjorde allt för att komma ikapp.

Det tog tid innan jag tillät mig att tycka om Fia, men dagarna gick och hon blev bara sötare och sötare i mina ögon. Fia var förvildad när jag köpte henne. Hon hade varit i ett hägn med massa marsvin och väldigt lite mänsklig kontakt, så det gick knappt att ta i henne utan att hon bet. Mig bet hon aldrig, men pappa fick ett blodigt finger.

Fia är ett älskvärt marsvin, verkligen. Hon är supernyfiken av sig och om jag sätter upp hinder av olika slag för att hon inte ska komma förbi så gör hon allt för att komma förbi. Kvittar om hon har en massa yta att springa på så ska hon komma in där hon inte får. Och hon gör allt för att klara det. Om en garderob är öppen så hoppar hon in där och går på upptäcksfärd. Fia tycker om persilja, spenat och melon. Hon äter det mesta i grönsaksväg och när Lillan får för sig att smaka funky grejjer som potatis, russin eller pepparkaka kommer hon alltid och envisas med att lukta flera gånger fast hon backar av avsky varje gång.

Fias bästa egenskaper är att hon är så nyfiken, att hon är snäll och står ut med Lillans bossigheter, hon säger väldigt sällan emot. Hon är också villig att lära sig att leva med en människa och hon kommer alltid och springer runt en när man sätter sig på golvet. Hon är otroligt söt och har supermjuk päls. Trots att hon var vild innan så är hon ändå lugn och hittar inte på så mycket hyss som Lillan gör.

Fias sämsta egenskaper är rätt svårt att komma på. Hon är ju rädd av sig och har svårt att slappna av när man har henne i famnen, men det har trots allt bara gått ett halvår sedan hon skulle lära sig att socialisera med mig, så man kan inte begära för mycket.

Jag tycker om att titta på Fia när hon ligger i buren och hon är en enda stor hårboll. Jag tycker om att se henne gå på upptäcksfärd och att se henne titta i förundran när Lillan hittar på konstiga saker. Fia är en underbar krabat!