Så ser vissa på saken. Jag själv är väldigt väldigt känslig när det gäller ålder på människor i förhållanden, har jag märkt. Jag försöker egentligen att ha ett open-mind men det fungerar inte så bra.

I det lilla så tycker jag det är lite sliskigt när jag ser killar som är något år äldre än mig, vilket innebär 23 år, ha flickvänner som inte gått ut gymnasiet. Jag undrar varför de egentligen hänger med småbrudar. De kanske inte riktigt vuxit upp än, kanske vill hålla kvar vid tonåren? Den tanken känns lite mer okej än den andra tanken jag får...

Sen finns det de lite grövre ålderskillnaderna som jag sett två nära bevis på nu den senaste tiden. Där handlar det om mellan 25-30 års åldersskillnad.

I det första fallet känns det som att jag kan anstränga mig att tänka bort det, men i det andra fallet så är det svårare. Jag vill egentligen inte bry mig, men det känns bara fel i hjärnan på mig. Jag tänker på deras barn, på vad som händer om 20, 30 år och på vad det egentligen är som gör att man väljer någon i samma ålder som sina föräldrar.

Sen har jag personligen alltid varit lite känslig mot äldre killar. Har aldrig fallit för någon kille som varit mycket mer än två år äldre än mig faktiskt. Inte för att jag tycker det är fel, utan bara för att jag helt enkelt aldrig har gillat äldre killar. Har inte dragits till det som vissa andra brudar gör.

Konstigt det här med ålder, tycker jag. Vad har ni för tankar?