På släktträffen säger mormor plötsligt "åh jag måste ju visa djuret!", går till sin handväska och tar upp en sån burk man hade kamerarullarna i förr. Vad ska hon visa!? tänker jag innan hon öppnar och  tar ut en fluga. Där var ju det första roliga. Hon förvarar den i en burk i väskan. Den var död förstås. Så började hon berätta historian kring denna fluga..

Hon hade varit i skogen och den hade följt med henne hem. När hon kommit ut ur duschen hade hon sett den på sitt lår, levande. Den överlevde alltså en dusch. Sen på kvällen hade den krupit på hennes lår igen när hon tittade på tv, då hade morfar tagit den och knipit den och sköljt vatten på den under kranen på toaletten. På natten vaknade hon och behövde gå på toa, då, inne på toaletten, flög flugan helt plötsligt rakt upp i hennes ansikte.

Med den drama som denna historia berättades med och dessutom min brorsas min när han försöker se ut som en hämningsbenägen fluga när mormor berättar om attacken på toaletten så måste man älska denna historia!