Innan jag lägger mig och slutar blogga vill jag bara skänka några ord till alla er som läser...



Livet är det vackraste som finns.

Jag tycker vi verkligen ska vara tacksamma över allt vi har, för den du är, för hur du ser ut, för de egenskaper du besitter. Alla tycker inte om mig, men jag tycker om mig, för jag är jag. Mina dåliga sidor är ändå jag. Jag kan vara löjligt blyg, skitsvår att komma in på livet, jobbigt irriterad när jag är trött och en jävla bitch ibland när jag har pms eller känner mig svartsjuk, men det är ju ändå jag. Huvudsaken är väl att mina bra sidor väger upp för mina dåliga..? Om jag stått och studerat mig själv kritiskt i spegeln hade jag säkert hittat massor av saker som gjort att jag känt mig ful, men jag gör inte det. Jag ser det fina och tycker om det. Innan ville jag knappt använda bikini på grund av mina bristningar i låren, som jag haft sen jag var typ 13. Nu bryr jag mig inte alls, tänker att det är väl många som ser ut så. De har till och med blivit jag.

Livet är för kort för att vara bitter, gnällig, elak eller klaga på småsaker.

Alla på dåligt humör vill säkert spy på mig, men jag är så himla glad och lycklig och så lycklig över att jag är så glad och lycklig. Hoppas jag kan må såhär när hösten och mörkret kommer också.