Här sitter jag i min Enrique-pyamaströja. Är sugen på kaffe, men först måste jag klä mig. Har förberett material som vi ska jobba med idag på tisdagsgruppen, samt dokumentation från grupperna. Idag är min kollega tillbaka, är lite nervös nu eftersom jag ska prata med henne om att jag vill ta mer eget ansvar för en av grupperna. Jag måste göra det för jag hamnar lätt i skuggan annars. Jag avskyr verkligen att prata inför folk. Jag tycker inte det är så hemskt att prata inför barnen men att göra det när det sitter fyra vuxna bredvid tycker jag inte alls om.

Igår på lektionen i skolan skulle vi också prata inför klassen och berätta lite om en uppgift vi hade under lektionstid. Jag satt tyst. Jag tycker inte alls om att få alla blickar på mig. Men det stör mig inte direkt, sån är jag :)


Antar att jag kanske egentligen inte borde skriva om det i bloggen men vill bara säga att vi har problem igen och med vi, så vet ni vad jag menar. Jag vet att problemet ligger hos mig men den vetskapen trollar inte bort det, snarare förvärrar det. Det är så mycket nytt som händer i hans liv och det är svårt för mig eftersom det inte är detsamma som det var innan.. jag undrar var min plats finns i allt detta nya.. ibland känns det som att min plats har krympt och det klarar jag inte av.. det är så svårt för jag vet att han är den enda jag vill ha.. men samtidigt vill jag inte ha det såhär.

Så man kan väl inte säga att det är rosenskimrande för mig nu precis. Tack för de fina kommentarerna på förra inlägget och såklart sms:en jag fått sen innan om att ni finns där för mig. Det känns bra att veta det ♥