Varseblivning är sättet vi tolkar vår omgivning - människor, föremål och händelser. Vi tolkar detta efter våra förväntningar, erfarenheter, behov, teorier och önskningar.


Först efter att ha tittat två gånger märker de flesta att det finns två "men" i triangeln och ordspråket ovan. Ögat registrerar det, men hjärnan bortser ifrån det. Det är mening vi är ute efter, inte en sanningsenlig bild. Om vi nu har så lätt att förbise en sådan detalj, hur är det då när vi möter en människa i en konkret situation?? Det är då lätt att förbise det som faktiskt finns och istället lägga in sådant som stämmer med våra förutfattade meningar.


Jag pluggar interkulturell kommunikation - är inne på ett intressant kapitel !!