12 år
Jag har skrivit om det innan, om det grymma våld som drabbade Emma från Kristianstad och igår visades det på Efterlyst, självklart tittade jag. Känns som att jag hört historien minst 30 gånger men vill höra den igen för varje gång kommer ny info, men min bild av vad som hände är ganska klar.
Jag är berörd av detta eftersom det hände i Kristianstad, jag vet vem killen är, dock inte tjejen. Jag tänker att det kunde varit jag, det kunde varit min bästa vän, för vi alla har fallit för fel kille i vårt liv. Någon gång. Och tänk om han varit så fel. Tänk om JAG hade träffat på denna kille och inlett ett förhållande? Det var ju bara tur i mitt öde att det inte var jag. Okej, nu är jag äldre, men jag menar i gymnasiet när jag var 17 och han var 15, tänk om vi träffats då? Eller om jag hade träffat någon annan som faktiskt gjort så som han gjorde. Det finns ingen väg ut i vissa fall. När man väl träffat så fel att man märker att han är en psykopat som är fullt kapabel till att våldta och misshandla dig till döds, finns det någon väg ut?
Jag har själv varit med om ett uppbrott där killen blev hysterisk, desperat, efterhängsen, våldsam. Dock inte våldsam mot mig men det var nog inte långt borta. Därför kan jag inte låta bli att tänka... Tänk om det varit jag.
Killen fick tolv års fängelse här. Han kommer alltså, i bästa fall, ut när han är 33 år gammal. Det hemska är att han inte då är för gammal för att hitta sig en fru.. Det känns som att jag bara går och väntar på att nästa kvinna ska falla offer för hans kontroll och våld. Det är för hemskt att det kommer finnas ännu en tjej som råkar ut för det, för jag tror inte att han blir frisk i fängelset. Det är hemskt, men jag tror inte denna vistelse kommer att skapa medkänsla, kärlek och en hjärna till denna kille. Det var så mycket mer än en misshandel, det var i stort sett mord. Men som tur var överlevde hon. Jag bara hoppas och hoppas att hon kommer att bli okej, att hon kommer bli bättre än de förutspått. Det svåra är att vi alla som bryr oss kanske aldrig får reda på hur det går för henne..
Jag är berörd av detta eftersom det hände i Kristianstad, jag vet vem killen är, dock inte tjejen. Jag tänker att det kunde varit jag, det kunde varit min bästa vän, för vi alla har fallit för fel kille i vårt liv. Någon gång. Och tänk om han varit så fel. Tänk om JAG hade träffat på denna kille och inlett ett förhållande? Det var ju bara tur i mitt öde att det inte var jag. Okej, nu är jag äldre, men jag menar i gymnasiet när jag var 17 och han var 15, tänk om vi träffats då? Eller om jag hade träffat någon annan som faktiskt gjort så som han gjorde. Det finns ingen väg ut i vissa fall. När man väl träffat så fel att man märker att han är en psykopat som är fullt kapabel till att våldta och misshandla dig till döds, finns det någon väg ut?
Jag har själv varit med om ett uppbrott där killen blev hysterisk, desperat, efterhängsen, våldsam. Dock inte våldsam mot mig men det var nog inte långt borta. Därför kan jag inte låta bli att tänka... Tänk om det varit jag.
Killen fick tolv års fängelse här. Han kommer alltså, i bästa fall, ut när han är 33 år gammal. Det hemska är att han inte då är för gammal för att hitta sig en fru.. Det känns som att jag bara går och väntar på att nästa kvinna ska falla offer för hans kontroll och våld. Det är för hemskt att det kommer finnas ännu en tjej som råkar ut för det, för jag tror inte att han blir frisk i fängelset. Det är hemskt, men jag tror inte denna vistelse kommer att skapa medkänsla, kärlek och en hjärna till denna kille. Det var så mycket mer än en misshandel, det var i stort sett mord. Men som tur var överlevde hon. Jag bara hoppas och hoppas att hon kommer att bli okej, att hon kommer bli bättre än de förutspått. Det svåra är att vi alla som bryr oss kanske aldrig får reda på hur det går för henne..
Kommentarer
Trackback
