Sedan jag avslutade min vänskap med den person jag var vän med, utan att nämna namn, så har det ekat ganska tomt på vänskapsfronten. Jag har Linn, min barndomsvän och min bästa vän, min pojkvän. Men jag är en väldigt rastlös person, som ständigt vill ha nya saker att se fram emot, nya platser att se, fikor att fika, dagar att fylla - så det går liksom inte riktigt ihop. Jag behöver personer i mitt liv att göra alla dessa saker med. Det kan hända att man har tur och träffar en person som är precis likadan och vill göra saker hela hela tiden, det gjorde jag innan. Men den chansen är ganska liten, tror jag. De flesta har pojkvänner och då får man liksom hellre kanske ha mer än en eller två vänner, för att dess tid ägnas åt deras pojkvänner.

Självklart ägnar jag också tid åt min pojkvän, men han bor hemma och då kommer ju familjen i första hand, och vänner ska också ha sin del, så att han ska underhålla mig på heltid går inte. (eller är det kanske jag som underhåller honom).

Att skaffa sig vänner verkar inte vara så himla lätt. Jag har en hel del bekanta, kanske runt 10 personer, som jag gärna skulle vilja träffa mer och som jag tagit intiativ till att träffa. Men många av de hör helt enkelt inte av sig... Då undrar jag såhär (har några teorier i huvudet):

1. De vill inte träffa mig, jag gör något mot människor jag träffar som helt enkelt avskräcker dem.
Det börjar faktiskt kännas så. Jag blir paranoid!!

2. De är totalt oengagerade personer.
Jaa, men allihop?

3. De har redan sitt liv fyllt och behöver inte fler vänner.
Ja, tänk om det är så? Att kvoten liksom redan är fylld... Vad ska man då göra? Vänta till någon droppar och försöka hoppa in?

Kan tänka mig att mina problem är liknande en singel-persons problem. Alla har ju förfan pojkvän&flickvän idag, visst? Nästan alla jag känner. Jag skulle känt lite panik, typ finns det bara rötäggen kvar nu eller?

Jag har de senaste dagarna lyckats läsa runt 4 blogginlägg som handlat om vänner, hur livet inte är värt att leva utan vännerna, hur vännerna förgyller ens dagar, hur de inte klarat sig utan vänner. Men om alla har så många vänner och alla vill ha vänner, då finns det ju hur många miljoner miljarder potentiella vänner som helst i världen.

Men sen så vill jag ju liksom inte ta vem som helst, precis som man inte vill med pojkvän. Jag har ju ändå vissa krav. När det gäller personlighet är det nog mest det helt självklara, som att hon ska vara pålitlig, ställa upp, få mig att skratta, vilja hitta på saker och vara kärleksfull, så som en vän är liksom.. Men när det gäller intresse så måste det ju finnas några likheter. Bästaste vänner är ju ofta bästa vänner för att de är så lika. Man kanske blir lika genom åren, men totalt olika intresse kan man väl inte ha? Om jag skulle ha en vän skulle jag helst vilja att hon hade lite intresse i djur, hon skulle åtminstone inte endast se dem som mat!, hon måste nog tyvärr gilla mode, för jag älskar att shoppa och det är kul att kunna inspirera varandra. I övrigt så blir jag gärna inspirerad av hennes intresse, för jag tycker det är kul med nya saker.

Jag har utformat en kontaktannons, så ni ser lite mer vad jag söker. Så om jag skulle publicerat en så skulle den ungefär sett ut såhär:





Det måste väl finnas fler människor där ute som känner såhär? Att de behöver fler vänner att tillbringa sin tid med?