Idag är det ju den 19 september och jag vill passa på att hylla min lilla Chica här i bloggen. Idag är det också tre år sedan hon gick bort. Helt sjukt länge. Tänk att jag haft Lillan i 3 år och hon känns som en bebis, nykomling nästan. Tror kanske att det blev så för jag hade svårt att släppa in henne efter Chica.

Chica blev 1,5 år gammal på just den dagen. Hon åt en bit matta eller något tyg som inte magen kunde smälta och den stoppade upp hennes tarm. På djursjukhuset i Helsingborg försökte de mata henne och ge henne vätska hela natten men magen ville inte sätta igång och operation på ett marsvin är inte att rekommendera.. Så de lät henne gå vidare på morgonen den 19. Chica var verkligen ett helt underbart marsvin, kommer inte glömma hur hon busade och sprang runt i hela bottenvåningen, sprang in i stolsben för hon inte hann bromsa och när hon satte sig fint och tiggde så högt att hon ramlade baklänges... Eller hur man kunde hitta henne på konstiga ställen när man tittat bort någon sekund... Hon älskade att mysa och pratade så högt när man myste med henne att man inte hörde tv:n och vi försökte alltid säga "shh" för att hon skulle prata tystare. Hon var så charmig, så mycket personlighet i ett så litet paket.




Chica älskade att bli slängd i denna puffen. Ni vet hurdan det är va? En sitt-puff som typ alla hade för tio-tolv år sen. Det gör mig tillfreds att tänka att de sitter sådär nu, Chica tar hand om Shelly.

Gud vad jag saknar Shelly... det gör så himla ont. jag bara önskar att hon var här nu och jag kunde få krama om henne och pussa henne och höra henne prata i mitt öra. Jag blir så ledsen... jag undrar när jag kan tänka på henne utan att fälla en massa tårar.